Powered By Blogger

måndag 29 april 2013

Praktikplatsbilder, varför skolan nu & lärda viktigheter

Jag skulle stannat där denna veckan också. På praktikplatsen jag intog förra måndagen. Men jag ”sa upp mig”, valde att istället spendera resterande tid i skolbänken. Varför syns kanske i dessa bilder som visar vad jag ägnade mig åt:


Japp, ett café. Som upptog 97 procent av tiden där. Så minimalt med reception och konferensverksamhet. Absolut inget fel i det, jag hade gärna jobbat där. Jobbat. Men att slösa praktiktid på något jag faktiskt hade som arbete under två år för ett decennium sedan kändes mindre värdefullt. Något jag inte pluggar, inte känner att jag har så stor nytta av att plita i ett cv. Min tid, mitt liv, som i utbyte nu blir pluggning av marknadsföring, inköp, ekonomi, e-handel. Mer relaterade saker som jag dessutom är väldans intresserad av. 

Och nej, tatueringen på en av bilderna har absolut ingenting med saken att göra. Den råkade bara sitta på en av tjejerna som jobbar där. De superunderbara tjejerna L och N som jag trivdes kanon med. 

Fast jag lärde mig trots allt lite viktigt också. Sådant som att studenter har en extrem förmåga att pimpla kaffe, att det finns folk som stjäl drickspengar och att psykologer som gör experiment har en förkärlek till sockervadd och vattenpistoler. Att jag kommer att ha svårt för att äta soppa någonannanstans i framtiden då jag nu smakat den lätt godaste i världen. Jag vet hur en mjölkskummare ska låta när den är i arbete och jag vet också hur svårt det är att få till just det där perfekta ljudet… Och så lärde jag mig att om man har en gravt störd attityd, eller aspirerar på att få en sådan så ska man söka jobb på det stora gulblå varuhuset som har ett namn på fyra bokstäver, för där lär man garanterat hitta likasinnade i ett nafs… Så är det… Strax dags för skolbänk. See you. Kram, take care och allt sånt!

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Det där med sockervaddspsykologerna verkade mins sagt intresant, haha.
    Lycka till med alla dina studier och jag anar att det så småningom kan bli till någonting riktigt bra.
    Kramar från Eva

    SvaraRadera
  2. Om tatueringen kan jag ju säga att den tjejen kommer ju att få som hon vill; att vi alla dör är ju det enda vi kan vara helt säkra på... =)

    SvaraRadera