Som jag egentligen har sagt upp bekantskapen med

Först var de fyra. Långa, lediga, fyllda av förväntan. Och definitivt väldigt efterlängtade dagar. Nu är de noll och jag kan inte låta bli att undra var de blev av… blev de uppslukade av någon levnadsglad kyckling på rymmen, smet de in i en buske under någon av vovvenaderna och gick fetvilse eller kan de helt enkelt vara så att de drunknade i skurhinken… Det är sådant, megaintelligent klurande jag har i skallen. Mest för att få lite paus i det där andra, berget av jobbigt berg-och dalbanesnurrande… Som jag egentligen har sagt upp bekantskapen med för ett bra tag sedan, men det illvillighetsvägrar att ställa upp på det… Så! Därför har jag inte ett vettigt något att komma med här. Mer än att visa upp en annan i familjen som inte heller är riktigt vettig i huvudet… :o) Kram, Kärlek & Respekt!