Dagens – som redan saknar dem & en sak gemensamt

T-shirt med ”trashad” rygg – Religion, fuskskinnjacka med fransar – HM, ljusa jeans – Please, armband av blandade märken, halsband – Rock by Sweden. 

Fredag. Helg. Ledig. Det har varit en riktigt ruggtrött vecka så två dagar utan plikter känns otroligt välbehövligt. Men samtidigt är det lite av en vemodsdag. För de kommande fyra veckorna väntas praktik, aktiviteter i verkligheten, utanför skolan. Och jag saknar redan mina klasskompisar. Låter kanske knas men vi är åtta tjejer mellan 26-54 år, väldigt olika och med skilda liv men vi har blivit supertajta, speciellt de senaste fem veckorna som vi nött skolbänk. Jag kan ärligt säga att jag gillar varenda en av dem och ser dem som vänner. 

Vi har pratat lite om det i veckan, och är väl lite smått förvånade, för det förekommer inget skitsnack om någon. Alls. Inte helt vanligt med åtta brudar som ses snudd på dagligen. Jag har funderat lite på det där och jag tror att en stor del, kanske den största, handlar om att vi trots våra olikheter har en sak gemensamt, vi är alla arbetslösa. Och eftersom jobb är något många i samhället identifierar en stor del av sina liv med, dömer andra utifrån och arbetslös är inte direkt en merit, snarare något som gör en till värdelös megaloser. I ens egna ögon. Och definitivt i andras. Vi åtta sitter i samma sits, känner igen, förstår. 

Antingen kan det vara ett tillstånd som för en samman med andra eller så är det ett klädmärke. Lite skumt, men jäkligt kul, vilket som… Nu vovvenad, sedan laga fredagsfinmat, svamprisotto och lax, tror jag... Kram, Kärlek & Respekt!