Liten provning på Ajabaja & min första 4:a…

Den är liten men genomtänkt. Min provning som jag gjorde på Ajabaja i eftermiddags. Ja nästan i alla fall, för ett plagg hamnade faktiskt på kroppen i en helt annan färg än jag tänkt. Den här:

Tutu T88, lite military blev Tutu T88, lite rose. En färg jag tidigare dissat eftersom jag tyckte att den var för blek när jag såg den irl då. Jag måste ha haft ett stort dimmigt moln i ögonen den gången för den är hur läcker som helst. Tyvärr kommer den inte riktigt till sin rätt på mina taskiga bilder...

Och dock lite för lik den jag redan har i white, men jag var tvungen att prova den i alla fall. Som ett substitut för lite military som förmodligen är slut på Ajabaja, precis som söta Lingonberrie redan har berättat för mig.

Resten gick enligt planen, som är densamma som min lista från igår över plagg som jag visade under rubriken Fall för Malmö.

Wigwam, almost black. Makens klara favorit av mina listade drömplagg. Eftersom jag själv dragit blicken en smula mer åt den här…

… Wigwam, i velvet, så blev båda dokumenterade för vidare granskning under helgen. Ja, det gäller att ta sitt beroende på yttersta allvar och analysera detaljer, så som färg, efter konstens, och krånglighetens, alla regler. Så att man kommer fram till en vinnare. :o)

Har ni lust får ni självklart gärna berätta vilken ni tycker att jag ska ha.

Sist men inte minst halkade även detta habegärplagg med in i hytten:

Chrysalis minigown, lite green Mest för att jag har grävt minsann, och sett att det bara är Ajabaja av alla svenska webshopar, som JAG har koll på måste understrykas, som har tagit in denna färg.
Och eftersom 3:an, som jag normaly har i denna modell, var slut. Och 2:an inte ens kommer på fråga att provas eftersom höstens är bröstsnålare än vårens så var jag liksom bara tvungen att gå i närkamp med 4:an. Deras sista.

Och då fattar ni ju liksom vad som komma skall… Och ni har rätt, japp, självklart fick den följa med hem! Jag kunde bara inte lämna den lilla stackaren åt sitt ovissa öde... Lite stor här och där men sitter perfekt över brösteriet. Inga nojjar att mina valkar ska spräcka sömmar så jag är supernöjd, och hoppas att den hyser samma känslor över att ha fått ett garanterat permanent hem.

Nu börjar mina bokstäver ta slut och om inte samma öde ska drabba mitt äktenskap så är det hög tid att säga arrividerci till er och prata lite med mr make istället. Vi ses imorgon. Kram!