När det verkar för bra för att kunna vara sant

Egentligen var det dess längre syster. Som jag blev tokkär i när de anlände i produktbildsform hösten 2010. Så snacka om tvärbesvikelse när de aldrig blev av… Skaffade mig substitut i de färger av den som gick i produktion. Men kunde aldrig riktigt släppa hur dåraktigt jag tyckte det var av Odd Molly att aldrig låta just den kulören skåda verkligheten. 

Så fick Hilde tag på den för en tid sedan, en sample (och som hon är galet supersnygg i), och hoppet föddes att även jag skulle få någonslags chans att lägga vantarna på en likadan. Det har jag fortfarande inte lyckats med. Men! När den kortare modellen plötsligt låg framför mina ögon på Tradera nyligen, till vrakpris dessutom, så gnuggade jag först ögonen för att begripa att jag verkligen såg rätt, och sedan klickade jag fort som attan. 

Igårkväll plockade jag upp den ur postlådan. Tittade på, klappade. Och i förmiddags, precis innan avfärd mot praktikland snabbprovades den. Jag pratar…

… disktrasans kortare kompis. I velvet! Poletten har dock inte riktigt trillar ner än. Att den är här, att den är min… 2,5 år senare. Det verkar mest bara för bra för att kunna vara sant… :o) En produktbild och dess namn hade varit grädden på moset så är det någon som sitter inne på det så hade jag blivit mucho happy… Kram!