Om det som så många har missat när det gäller livet

Robinson-Robban i LetsDance. Så sjukt otippat och jag bara älskar det! Precis vad som behövs i ett program, som i alla fall i mina ögon, lever någonslags lullande mainstreamliv på stentråkig lagomnivå. Fegnivå. 

Och där kommer han och säger att han vet att han är fruktansvärt kass men så länge han själv vet att han har satsat sitt bästa så kan han gå därifrån med gott samvete. Klockrent! 

För det handlar om det som så många har missat när det gäller livet; att våga! Att ta sig modet att stå upp för den man är, det man tror på, det man vill. Eller bara känner för just för stunden. Det handlar om att skita i om någon jäkla guldmedalj ligger inom räckhåll eller ej, att inte ta allt på så förbannat blodigt allvar. 

Eller bara vara rädd, utan att egentligen veta varför… Det handlar om att istället ta sig modet att sluta gömma sig bakom den egenförlamande fegfasaden.

Det handlar om det som den väldigt kloka, underbara människan Toby Fakir en gång sa, det som så många gånger sedan dess har fått mig själv att kasta mig ut i det obekväma. För när han yppade att stagnation är livets värsta fiende så trillade min pollett ner… 

Jag får ständigt skit för at jag inte kan hålla käften med mina åsikter men det är så mycket värt det, för mig själv. För bättre illa fäkta än att fly med kuvad rygg… att våga vägra att vara en lullande fegis… 

Det behövs fler Robinson-Robban i det här landet. Mer mod åt folket!... Och by the way så ser han ut som mig på ett zumbapass, komplett värdelös. Men varför bry sig om petitesser så länge drivkraften är mod och vilja… Kärlek & Respekt!