Powered By Blogger

måndag 4 mars 2013

Snodde åt mig & fast i min skalle

Med en megalångdag i praktikland har det inte blivit så mycket annat. Snodde dock åt mig ett par minuters insupande av solen på väg till lunchköparbutiken.


Inte fel alls! Till skillnad från ämnet som klistrat sig fast i min skalle och som nu går på repeat i tankesfären. Elakhet i allmänhet. Ogrundad sådan i synnerhet. Vad det är som gör att människor ägnar sig åt sådant, vad de får ut av det, av att slänga omotiverat skit på andra, hur de orkar med sig själva och sin bitterhet...
Vad det är som gör att jag mår superkass när jag hamnar i skottlinjen för det. Trots att jag vet att det inte handlar om mig utan om den där andra personens skittaskiga attityd så blir jag ledsen, nedstämd, känner mig värdelös...
Är det någon som har tips på hur man undviker det där med att ta åt sig så tas sådana emot med allra största tacksamhet!... Under tiden ska jag testa om det funkar att förtränga genom att leka kasta boll med Ajax hund. Peace out & Kram!


- Posted using BlogPress from my iPhone

5 kommentarer:

  1. Ja vet du vad, hoppas du får nåt bra råd där för jag undrar samma sak.....
    Det är fan inte lätt att låta bli att ta åt sig fast man vet att man inte borde. Kram!

    SvaraRadera
  2. Ja du, visste jag hur man gör i sådana situationer skulle jag dela med mig såklart! Dessvärre är jag likadan som du, tar åt mig istället för slå bort det. Försöka strunta i det som en del säger är nog bra men svårare i realiteten.
    Hoppas du hinner njuta lite av vackra vårvädret idag!
    Kram,
    Annelie

    SvaraRadera
  3. Vet inte hur man låter bli att ta åt sig, jag gör oxå det allt för mycket - men jag brukar försöka tänka att det ÄR ok att jag faktiskt blir irriterad, att man lite accepterar att det är så jag funkar OM man gör det för stunden för att sen släppa ned skiten i soptunnan. Lite grann...."så, nu är jag klar med det skräpet!". Asch, svammel kanske...:) kram

    SvaraRadera
  4. Fint inlägg.

    Och supercool bild på den fina ägaren till bollen - älskar uttrycket i det lilla ansiktet :-)

    SvaraRadera
  5. Läste den här berättelsen på Personligt Ledarskaps facebooksida och gillade den. Kan vara bra att tänka på när någon öser över sina tillkortakommanden över en själv. Inte helt lätt leva efter, men klok.

    Tråkigt att någon försöker sänka dig. Så onödigt!!! Jag tycker du verkar vara supertrevlig. Ta åt dig det istället!!!

    Kram!!!

    Nästa gång någon förolämpar dig, trycker ner dig eller anklagar dig, fundera då på budskapet i den här berättelsen.

    "Det berättas om en stor krigare, som trots att han nu blivit gammal fortfarande hade rykte om sig att kunna besegra vilken motståndare som helst. Hans skicklighet med svärdet såväl som hans vishet hade gjort att han samlat många lärjungar.

    En dag fick den gamle krigaren besök av en ung man som var fast besluten att utmana och besegra den gamle mästaren. Mästarens lärjungar blev mycket oroliga när de fick se vem den unge mannen var, för han hade blivit vida känd som en hänsynslös krigare. Han hade en nästan kuslig förmåga att upptäcka motståndarens svagheter för att sedan utnyttja dem till sin egen fördel. Den taktik han använde, som hittills aldrig misslyckats, var att invänta motståndarens första drag, upptäcka den svaga punkten och sedan slå till med skoningslös kraft.

    Lärjungarna som tyckte mycket om sin mästare, ville inte se honom förnedras av den unge mannen och avrådde honom från att anta utmaningen. Men den gamle krigaren tvekade inte, utan gjorde sig redo för strid.

    Redan på väg mot platsen där striden skulle utkämpas började den unge mannen förolämpa den gamle. Detta fortsatte även sedan de ställt upp sig, och i ett par timmars tid vräkte ynglingen ur sig hånfulla, nedsättande och förödmjukande kommentarer. Han kastade jord och spottade mästaren i ansiktet. Men den gamle stod orörlig, utan att säga ett ord till sitt försvar och utan att ge igen.

    Till slut gav den unge mannen upp. Han bugade inför mästaren, förklarade sig besegrad och gav sig sedan hastigt av.

    Mästarens lärjungar var förstås glada över segern men kunde inte låta bli att besviket undra hur mästaren kunde acceptera att lyssna till alla förolämpningar utan att ge igen.

    - Om någon kommer till dig med en gåva, som du inte tar emot, svarade mästaren lugnt, vem tillhör då gåvan?"

    Berättelsen är hämtad ur Det är aldrig kört! Samlingsvolym, av Kristina Reftel

    SvaraRadera