Jävulspinuppan is in the house…

Ber om ursäkt för min extremt sena ankomst här… jag skulle ju såklart ha presenterat innehållet i påsen redan igår, det var min plan. Men livet ville annorlunda… Så jag får väl ta till den gamla klyschan; bättre sent än aldrig…

Såklart var det pinuppbiketten! Fattade ju att ni skulle ta den gåtan direkt eftersom den var illa dold, för visst håller mr make i jackan på bilden. Så här ser den ut på mig:

Och där fick ni samtidigt gårdagens outfit, med älsklingssidentunikan – som jag inte vet namnet på, Chrysalis minigown, powder, jeans från Gina Tricot och de hårt beprövade mockastövlarna från Ellos.
Fantasi som en höna har jag när det gäller klädsel just nu… samma, samma och så lite samma…

Det finns dock en baktanke med att mr make köpte biketten. Den här:
 

 
Han vill låna den lite ibland. Säger han. Och eftersom pinuppan går hand i hand med en tatuerare så är det klart att han kommer att få göra det… ibland… om han hittar den… ;o)
 
Kan säga att det blev kärlek från första sekund när jag såg biketten irl. Den är en smula tjockare än vårens och mindre stretchig. Lite mörkare och sådär lagom ”sliten” i utseendet. Allt precis som jag vill ha det. Men. Min ryggpinuppa är en jävulspinuppa.

Ansiktet är kapat av en söm som gör att man undrar var hennes horn i pannan har blivit av. Nu är det inget som stör mig ett dugg, jag gillar min jävulspinuppa, men kan ändå inte låta bli att undra om ni andra som har jackan också har en likadan pinuppa som mig eller om er ser ut som den gör på produktbilden?

Jag ser i min blogglista att jag missade massor igårkväll. Så det ska jag ta igen nu. En kopp kaffe och besök hos er andra, det bådar gott för en kanonbra morgon…

Hoppas ni får en bra dag därute. Vi ses senare. Ja just det ja, jag har ju nyheter i fallet med den jagade Amerinden också… Kram!