Att unna sig & därmed bjuda på nakenchock

Ett halvår kändes som alldeles för lång tid. Två månader för snart. Så jag bestämde mig för fyra månader. Som jag skulle ha varit aktiv på gymmet innan jag fick unna mig en present. En särskild present, en utvald. Ett litet plagg jag spanat sedan jag invigde mitt nya liv i träningens tecken.

Och som galet turligt nog fanns kvar idag i butiken idag, fyra månader senare. Som om det väntade på mig, liksom. Om det sedan är gjort för mig är ju en helt annan sak…men jag låtsas det i alla fall. Inte minst för att det ta mig tusan ser ut som jag har lite bröst, och inte är pannkaksplatt, som i de sportbehåar jag använder nu. Ytligt tänk? Kanske det, men det skiter jag fullständigt i och bjuder istället på nakenchock från provrummet:

Och nä, jag tränar inte klädd så här, jag har linne över, så slipper någon störa sig på det… ;o) På tal om det där med att unna sig så är det något jag har varit altför bra på. För det har unnats i tid och otid. För ofta och för mycket. Nu när jag har blivit mer restriktiv på den fronten så har begreppet fått en betydligt roligare klang. Och jag klurar en del på när det är okej att unna sig… Vad säger ni? Unnar ni er ofta och när tycker ni att det är berättigat att göra det? Alltid kul med era åsikter… Kram; Kärlek & Respekt!