Mr Boog, jag och den elakledsna katten

Jag sa typ maby a cat, sad but evil och sedan fick Boog helt fria händer att klottra ihop på hans eget, signifikativa sätt, det som gjort honom känd. För han är det, känd, för sin alldeles speciella stil som han bokstavligen byggt upp på gatan. Och! Jäklar vad snabbt dessutom, bara runt en timme som var min arm pyntad och klar. Mycket på grund av en väldigt specifik teknik... Skissen tog betydligt längre tid.
Ont? Självklart känns det, vi pratar nål som perforerar hud men ont? Nej, inte mer än precis bredvid armbågen, men det var ändå ingen smärta som blev det minsta jobbig. För det mesta gör det faktiskt mindre ont än vad de som aldrig tatuerat sig tror. Definitivt att vissa ställen är betydligt mer smärtkänsliga och att vi pallar smärta olika mycket men jag tycker en hel del handlar om att ha käkat och sovit ordentligt innan, att ha så bra allmäntillstånd som möjligt. Liksom.
Om jag är nöjd? Abso-fucking-lutly! Jag tyckte skissen såg ut som vår Smilla katt, det klara verket kanske med drag av Muffin också medan Boogs kollega och en tjej till tycker att det ser ut som jag om jag varit katt… Där ser man… liksom :o) Oavsett så är det ett grymt jobb. 
Hedrande och kul att släpa omkring på för resten av mitt liv. Och komiskt nog på en yta som jag under hela helgen gick och klurade på vad jag skulle använda till. Nu ska jag sluta babbla och visa lite bilder istället. Så peace out för idag! Kram!