Tysta kupén kanske inte var så dum i alla fall

På tåg igen. Med destination hemmabygden. Sista gången med mitt sommarkort, som har inneburit fria kollektivresor inom hela länet. Betyder det att sommaren är slut? Över och förbi? Det är i alla fall den känslan jag med full kraft försöker mota bort, kasta ut genom fönstret, vägra att befatta mig med.

Och vädret är helt på min sida, det har varit en underbar sommardag, inte ens i närheten av första bokstaven i den där efterföljande, obehagliga årstiden. En paradisdag i Paradiset. Bildterror kommer, var så säkra :-)

Men nu alltså tågfärd. Hemfärd. Skippade tysta kupén, fick liksom övernog av den i förmiddags... Läser lite nyheter på nätet, går igenom dagens bildskörd, spanar folk, bland annat genom Iphonen.

Det hoppar på en tjej, som känner två andra som sitter precis bakom mig. Hon stannar där i gången, börjar prata med dem. Det visar sig snabbt att hon var vän med tjejen i Landskrona som blev mördad för runt tre månader sedan. Vars bror sitter häktad för brottet. Omhäktad med fortsatta restriktioner idag, för det läste jag precis på nätet.

Tjejen som var vän med henne berättar en massa om hennes liv, andras reaktioner och beteende efter hennes död. Det är väldigt långt ifrån någon vacker saga. Det är riktigt jäkla obehagligt att lyssna på. Illamåendeframkallande. På ett betydligt ruggigare sätt än känslorna av samma karaktär som jag upplevde i förmiddags. Så tysta kupén kanske inte var så dum i alla fall... Och nu var jag visst framme... Så Kram tills vidare!

- Posted using BlogPress from my iPhone