Dagens - pastellig gnälltant på vift

Jag letar upp en tyst kupé för att slippa öronbedövande barnskrik och två högljudda medelålderspar från landet på väg till Mallorca. Slår mig ner och andas in lugnet. Vilket visar sig vara ett helt felaktigt drag, för då slår stanken emot mig. Nästan kvävande obehaglig. Lukten av lik och någon vidrig krydda, härstammande från tjejen på andra sidan gången som bestämt sig för att pasta med köttsås är en himla slurpig frukost. Joråsåatt...
Kunde eventuellt ha kunnat klara detta genom att hålla andan i sisådär 35 minuter till, men då hade säkert ljuden från den konstant harklande mannen framför mig fått mig att börja spy, för snacka om kräkframkallande ljud han har lagt sig till med. Låter som om hela hans innanmäte kommer att ligga och skvalpa på tåggolvet inom det närmsta...
Dessutom har jag glömt mitt läppcerat hemma så det är inte bara en sur mun på mig, utan en intorkad sur mun...
Att det sedan sitter en snubbe med fulblommig slips och konstant vrålstirrar på mig livar ju inte direkt heller upp stämningen... Kan dock eventuellt vara så att han tror jag är känd från tv och att det är därför han snudd på tappar hakan. Känd från Dallas till exempel, i min inte helt trendiga men väldigt 80-talspastelliga stass.

Annars är allt finemang. Det är ju onsdag, det är utfärd, och det är slappa i ett visst paradis på gång... Inte fel alls faktiskt! Too be continued... Kram! Take care!

- Posted using BlogPress from my iPhone