Dagens – firande & vad-har-jag-gjort-med-mitt-liv-panik

Födelsedagsfirande för min mamma ledde oss ombord på en båt idag. Där det blev mat, vin och lite presentande. En brorson med flickvän hakade också på. Riktigt megakul! Och det trots att hon, alltså flickvännen, fick mig att känna mig så jäkla gammal. Snudd på riktigt ordentligt uråldrig... 

För det visade sig att jag har växt upp och umgåtts en hel massa med hennes moster när jag var liten. Och nu får ni kanske betänka att jag inte har några egna barn och därför säkerligen har en lite förvriden syn på det här... 
Men hallå… hennes moster! Ung kanonsöt tjej men ändå vuxen, så fatta hur gammal hennes moster måste vara… ja precis, uråldrig… och därmed är jag också det, antik, snudd på med ena foten i graven… att jag sedan har kunnat kalla mig faster de senaste 22 åren, snart, är liksom en annan grej, eller rättare sagt något jag inte har tänkt så värst mycket på… Så varför skulle det vara annorlunda nu? När jag tänker efter så är det ju inte det men jag fick ändå en släng av sådan där vad-har-jag-gjort-med-mitt-liv-panik… en känsla av att vara för gammal och ha missat, att snart kastas ner i en kista och allt är för sent… 

Och då kom jag att tänka lite på er som har barn som har växt upp och också är vuxna nu, kan ni känna det där, eller är det bara jag som barnovan och därför inte riktigt har hängt med i hur gammal jag egentligen är som får sådan här besinningslös skräck?… Undrar denna funderande tant i Mollystass... Kram!