Jag frågade er vad ni ville
se och läsa om Kap Verde. Jag fick en del svar. Som jag har sparat och tänker
beta av i ett par inlägg här lite efterhand. Först blir frågan om vad det är
som gör att jag återvänder dit. Vad som är ”mitt” Kap Verde. Och jag kör på det
lite längre svaret, som börjar med att jag kom dit första gången i november
2007, av en ren slump, och helt slut i skallen efter galet mycket jobb och en enorm psykoturbulens. Och
landar i det totala lugnet...
… Vilket var exakt vad jag
drömde om just då. Så kanske inte så konstigt att jag fastnade för stället
omedelbums. Och det är nog främst det som gör att jag återvänder och vill göra
det för en längre period nästa gång. Dit där allt sker i ett normalare tempo,
vilket varje gång får mig att inse hur sjukt mycket hets vi har tryckt in i
våra liv här och från många håll tvingas ha i våra liv, hets för att hinna
tjäna pengar, shoppa, städa och feja, bygga på imagen, vara lyckade, lyckliga
och ändå är vi så ofta inte det. Lyckliga. För det är för mycket hela tiden.
Och jag har insett att jag mår sååå mycket bättre utan den hetsen. Jag trivs
med en lägre levnadsstandard speciellt när den kommer i kombination med ständig
sommar. Och det allra bästa av sommarväder, det som håller runt 25-30 grader
och är lagom blåsigt. Jag slipper gärna alla I-landsproblem och allt gnäll om
bagateller. För mig är Kap Verde helt enkelt livet som det borde vara… Kram!
Åhh.. det låter verkligen paradisisk! Förstår att du hittat hem där. KRAM
SvaraRaderaVälkomna hem först och främst. Är det inte ljuvligt ute? Ni slapp förmodligen det värsta och nu anser jag att det är vår. Minus nu skulle vara förödande, inte minst för psyket, haha. Var i stugan och klippte lite igår för första gången i år och jag kom fram till att det räcker att jag åker ut där ett par timmar, så blir jag en bättre, snällare och mer tolerant människa. Förstår så väl känslan du beskriver på Kap Verde. Ett enklare, inte så stressigt liv i behaglig värme...då inser man att man egentligen behöver väldigt, väldigt lite för att må bra. Avis på brännan också;) Hoppas vi kan ses sen när ert stockholmsäventyr är över. Storklem i solen
SvaraRaderaÅh, vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag bodde på Mallorca april - september ett år, shoppade minimalt och bara levde, njöt av vädret, maten, havet och stranden. Men sedan otroligt nog började jag få nog av solen, vilket var helt underligt eftersom jag hatar vintern, snön och att frysa. Men hur konstigt det än låter saknade jag moln! Jag längtade efter en molnig dag. Hemma igen så tog det inte lång tid att komma in i stressen och hetsen. Men längtan till det enklare livet utan alla prylar finns kvar. Och numera är jag bra less på vintern... så det är nog växlingarna jag inte klarar mig utan, uppväxt som jag i Norrland :)
SvaraRaderaJag hoppas det kommer att ordna sig för er och att ni får önskan om Kap Verde uppfylld.
Det ser härligt ut!
SvaraRaderaHoppas ni lyckas på till det med boendet (även jga helt egpistiskt vill ha kvar er här)=)
Och hur stavar jag idag då?
RaderaFår skylla på att det var före jag gick o la mig efter att ha jobbat natt =)
Men jag tror andemeningen gick fram ändå.
Ja, jag förstår precis vad du menar. Jag trivs inte heller i hetsen i vårt samhälle och alla dessa krav på vem och hur man ska vara. Man lever ju liksom i det och lär sig spelet, men jag hade så gärna hoppat av. Skaffat mig en liten stuga i Frankrike. Eller en lägenhet någonstans. Sambon och jag har pratat om Goa eller Kerala. Något litet att bo i halva året, skriva och fotografera, bara vara. Återvnda till Sverige under sommaren bara. Så ja, jag förstår innerligt! Kram
SvaraRaderaDet låter alldeles fantastiskt och jag känner igen mig. Är alldeles säker på att jag kommer att bo på Mallorca delar av året så småningom :)
SvaraRaderaKram söta!
P.s jag har babblat om klädsel på ditt mobilsvar!
Jag förstår dig. Du har helt rätt. Jag har ett sånt ställe. Inte lika långt bort som Kap Verde. Vår skärgårdsö. Inte vår. Vi delar den med ganska många. Men inga bilar. Inga affärer. Så skönt. Eller så uppnår jag den känslan i Rom. Hur galet det än kan låta blir jag inte stressad där. Jag bara är. Man måste hitta sådana ställen. Som är som balsam för själen. Annars är risken stor att man går under. Kram
SvaraRadera