Men varför nöja sig med en butik när man kan spana i en hel massa till, och utanför också för de delen...

... och få idéer på saker att göra själv. Till nästa jul... Och spåna resor att också ge sig ut på då, när man ändå håller på och jular sig som en slags julenisse på speed. Liksom.

Just nu känner jag lite lite ånger för att den där "lilla" boningen inte fanns med mig i bagaget hem.

Det snurrades in och ut ur butiker i ett sådant huj där att jag inte ens hann få upp kameran i de flesta av dem, men så fort en spegel finns närheten så blir det fetrevansch på fotofronten. Och här dessutom på Mollyfronten:

(Kom precis på att jag ju även provade tre plagg ur spring 2013 men eftersom de bilderna fortfarande befinner sig i mobilen så får visning av dem bli ett senare projekt...)
Här i alla fall i Våågat & Schöönts second handavdelning. Och jodå, snyggokappan provades också. Men den var inte för mig. vill ni ändå se hur den såg ut på mig så har Flippis sådana bilder hos sig, HÄR. 

Funderade dock väääldigt länge om blusen kanske var det, men ett kanske visade sig ändå inte riktigt berättiga till att shopsa. Så istället köpte vi flottig mat...

... på nyöppnade Burger King. Och attans vad galet gott det var. Men det raderade tydligen en stor del av minnet för jag glömde att knäppa bilder på en bra stund efteråt. Ända till...

... julen kastade sig över mig igen. Här började jag dock känna att ett gigantiskt mått av julöverdos var i faggorna så vi ryckte snabbt varsin tomtelatte (överdosrisken till trots...) på Espresso house och knatade raskt till buren.

Som numera troget vaktas av den ståtliga dansken Henning. Och under hans beskydd blev det lite pysslat. Bland annat åkte denna upp...

 ... skylten som petade hjärtat i första butiken. Och med det hoppet i behåll kollade vi lite tv och ljög ännu mer för varandra och drack glögg och pillade med bilder. Och...

... kastade oss över saffranspannkakan. Som jag faktiskt lyckades med. Tjoho liksom, fast det var jäkla nervöst... komma med misslyckade prylar är ju aldrig riktigt kul. Och speciellt inte till en bakdrottning :o) 

Och eftersom klockan hade bestämt sig för att köra på högsta volym så var det alltför snart dags för mig att ta mig genom denna dörr igen. Och mot en betydligt mer långdragen hemfärd (än ditresa). För härifrån och till jag nådde dörren till min boning hann det passera hela två timmar och 30 minuter... 

Fast det var det ändå lätt värt. För jäkligt skitbra dagar är värda hur mycket som helst! Kram för nu och var rädda om er därute!