Svamliga morgonfunderingar på årets sista dag

Nyårsafton. Ett år säger farväl. Ett sprillans nytt står utanför dörren. Vare sig vi vill eller ej. 2012 har varit ett okej år för mig. Men en massa kul och bra på vissa plan, betydligt mindre kul och bra på andra. Men trots allt ett år på framåtgående. Ett år som tog sig jämfört med de två som passerade dessförinnan.

Och det har handlat mycket om mig själv. Min egen del i att få det att bli så. Saker har ju ofta en tendens att bli vad vi gör dem till det även om vi inte kan styra exakt allt själva. Fy fan vad klämkäckt det lät, men jag tror ni fattar, förbi klichén… :o)

2012 var året jag införlivade nyårslöften och lyckades hålla de flesta. Så det blir en repris på det nu. Löften. Som ett spår att följa, något att leva upp till, förverkliga, för min egen skull. För att ta ytterligare steg framåt. Jag berättar inget här och nu. Av rent vidskepligtekniska skäl men det kommer säkert framöver. I takt med att de införlivas. Typ… Hur är det med er; nyårslöften eller ej? Oavsett så finns det en sak som i alla fall inte ska få vara det som stoppar mig, längre. Och därför kastar jag in ett klyschigt citat som avrundning på detta svammel… Kram!