Om konsten att låta vuxenhet spela roll i ett skoköp

Ska jag verkligen köpa ett par klackskor, till?... Risken är ju ganska stor att jag inser att jag inte kan gå i dem och så förblir de oanvända. De också, precis som 17 andra par jag redan har försökt gömma längst in i garderoben…
Tänkte jag. Förra fredagen när jag var på Scorett och provade skor, och givetvis föll för ett par med klack. Så! Jag bestämde mig för att låta lite vuxenhet få komma in i bilden. Genom att jag helt enkelt lät de jag har, i samma klackhöjd, men icke vinterbonade, få haka med på diverse turer. 
Som till Helsingör där det blev en del knallande, på vovvenader, Ica-besök och inte minst till Köpenhamn för veckans största utmaning sett ur aspekten mest gående. Och med det kunde jag deklarera testet utfört. Med resultat mycket väl godkänt då jag inte trillade en enda gång och smärtan höll sig borta. Och ett par klackskor med luddmjukt inre skulle därmed få bli mina. Blev mina. Igår. Dessa: 

Jag vet också att vi inte pratar om synålstunna stiletter eller en klackhöjd som matchar Eifeltornet men de går under epitetet höga för mig. Så det så. :o) Kram!