Galet Mollyköpsmöte the Story & kidnappningen

Tåget har precis lämnat perrongen. Kvar står jag med min senaste medlem i Mollyklanen. En jagad, suktad, efterlängtad sådan.

Jag efterlyste den här i bloggen, fick ett mail av sötaste Silverdeer att hon hade den att sälja. Hon skulle dessutom åka förbi min hemstad med tåg idag så vi bestämde att jag skulle möta upp henne på perrongen under de ynka minuter som det skulle stå stilla här. Fick vagnsnummer. Kommer ner till spåret och där står redan tåget. Ett bra tag före ankomsttid.

Jag letar upp rätt vagn. Längst fram på perrongen, fullt med folk i den så jag spankulerar fram och tillbaka utanför och försöker påvisa min närvaro/ lokalisera rätt person där inne. Eftersom jag aldrig träffat henne så fick jag gå på klädsel. Utesluter alla utom möjligen en tjej, som sitter och sover… Ska jag gå på tåget, väcka henne och fråga om hon är rätt person? Eftersom jag är en übermes så vågar jag såklart inte det så jag står kvar. Villrådig.

Då plingar mobilen. Silverdeer som berättar att hennes tåg är försenat. Jag vänder mig om och ser en gigantisk klunga människor som står bakom tåget och väntar. DÅ trillar polletten ner! För jag var med om exakt samma sak i somras, när jag skulle lokalisera Christina som har bloggen Mollymera för att slå mig ner hos henne på väg till träff i Malmö.

Ett par vagnar står inne. Och väntar på fler som är på väg och ska kopplas på. Då rusade jag igenom alla vagnar som stod inne, fram och tillbaka och blev utskälld för detsamma av en surgubbe.

Nu skippade jag ju den biten och började istället traska bakåt på perrongen. DÅ kommer tåget in, och såklart är vagnen jag ska ha tag på längst bak.

Fast visst är det ganska skumt, och fett förvirrande, att vagnar i ett väntande tåg och vagnar i ett ankommande har samma nummer?...

Det blev till att hårdplöja förseningshärskna pendlare. Fort som fan fick det gå för att 1 hinna innan tåget susade vidare och 2 innan surpendlarna skulle börja slå ner mig för att de trodde att jag försökte tränga mig före ...

Att jag lyckades i det uppdraget har ni ju redan fattat. Och det med mer än bara en Molly i behållning. För det blev ett väldigt roligt snabbmöte, med en bloggläsare som jag haft lite kontakt med tidigare. Och shit vilken vacker tjej!!! Iklädd en underbar Mollytunika av modell äldre. Två sköna aspekter som lyfter upp tillvaron för en tant med gravt upp-och-nerhumör. :o)

Jag skulle ha tagit bilder på mig själv i nykomlingen när jag kom hem, men den beslagtogs på studs. Så ni får se den med kidnapparen istället.

Smilla katt och Scarf scarf, rose! Love båda!

Tusen tack underbaraste Silverdeer! En stor kram till dig och såklart även till er andra som har lyckats ta er igenom den överdrivna textmassan för att landa här. :o) Önskar er alla en superbra kväll. Var rädda om er! See you!