Powered By Blogger

söndag 11 november 2012

När det liksom bara måste vara meningen


8 september i år. Två månader sedan. På Folk i Malmö. Med en halsduk jag provade. Och blev omåttligt stenkär i. Men som jag i ett anfall av att leka vuxen och inte shoppa upp varenda krona i min ägo lämnade kvar. Vilket jag har ångrat sedan dess. Har i hopp om att åtgärda detta kikat in i deras webshop lite då och då men den har aldrig figurerat där. 
Så när jag fick veta att det skulle bli ett besök på just Folk under Molly-träffen igår så var min första tanke: ”tänk om halsduken, mot alla odds, finns kvar, då jäklar ska den få bli min”. Och det första jag ser när jag kliver innanför dörren ÄR halsduken. Så nu är den här. Hos mig. Och är MIN. Och eftersom min glädje är mer än mycket stor över detta faktum så fick den ett helt eget inlägg… Tjing!

6 kommentarer:

  1. Jag brukar intala mig....finns den kvar så är det meningen att just JAG ska ha den, såååååå jag tror nog det var meningen att den skulle bli just DIN=))))
    Super fin på dig<3<3<3
    Hoppas att du har en bra kväll vännen<3<3<3<3

    Änglakramar Maria

    SvaraRadera
  2. Jag säger som Maria här ovan att den är superfin på dej!!! Jag blev lite sugen till mig själv och undrar vad det är för märke???
    Tack för din blog förresten, jag läser varje dag men nu är första gången jag har vågat ge mig på att kommentera.
    Christina (som har träffat dej på en fest en gång för säkert 20 år sedan men det kommer du nog inte ihåg för jag var en mes även då och du var cool även då)<3

    SvaraRadera
  3. Och lika glad är Muffin Rubin förstår jag... ;)

    SvaraRadera
  4. Löv the fina halsduk. Det står ju ditt namn på den.
    Kramis

    SvaraRadera
  5. Precis sådär brukar jag resonera om jag sett nåt som av en anledning inte kommer med mig hem. Finns en mening med sånt där tror jag och den var ju verkligen klockren på dig. Sååå fin :)

    kram
    /Vivvi

    SvaraRadera
  6. Bra köp! Ja, koftan med i orange!
    Kram

    SvaraRadera