Rosamolnsskimrande som blev horder av blytyngder

Jag tar den hyfsat korta och koncisa versionen. Om min ljuvliga, alldeles underbara och rosamolnskimrande strandkantspromenad idag. För det var typ en sådan som jag såg framför mig när jag bussforslades till Höganäs. Kommunen med Sveriges längsta strandkantade kustremsa, min favoritkustremsa.
Det var bara det att solen hann försvinna sin kos innan jag ens hunnit ta första steget. Och! Ersattes av kraftvindarna från helsefyr. Motvindar dessutom! Så! Underbart lyckolull blev som att springa med horder av blytyngder runt anklarna i ett par meter djup sand.
I fuktkyla. Som trängde sig in i varenda cell och por. Näsan började rinna, ögonen likaså och öronen sprängde så jag trodde de var på väg att trilla av. Så min tänkta en och en halvtimmes promenix blev snabbt nerdraget till tredjedelen. Men! Jobbighetsgrubblerierna fick sig den matchen jag var ute efter. Och en stor chai latte och en megachokladboll efteråt satt liksom inte fel. Alls! Så det var trots allt värt det. Och lite småfint också, kan jag tycka nu i efterhand... Tjing för idag!

- Posted using BlogPress from my iPhone