På den här gatan, i det här huset växte jag upp. I lägenheten med de ljusblå plastskydden på balkongen. Men de fanns inte där då. För vad som i runda slängar är fyra decennier sedan och då var ett typiskt arbetarklassområde. Där ambitioner om att bli något i livet var relativt obefintliga. Precis som status och all form av storslagna planer. Lyx kom i form av ett nytt nattlinne från Ellos och fredagsmiddag från grillkiosken, både och dock enbart vid ytterst sällsynta tillfällen.
Vi var en hel hop med ungar som bodde här, en massa kompisar som lekte på gården och lekplatsen sidan om som nu är skövlad. En beryktad mcklubb höll till i huset mitt emot och på andra sidan gatan ett litet centrum med bland annat en matbutik, en frisör och ett konditori. Placerade runt ett litet torg med bänkar där alkisarna häckade, män som var betydligt farligare än de där motorcykelkillarna. Påstods det, fast jag fick aldrig riktigt veta varför.
Det var en hel massa minnen som bubblade upp när jag var på nostalgitripp dit igår. Mest bra minnen. För det var en lycklig tid, eller en ganska obekymrad i alla fall. Trots att vi inte hade så mycket. Eller kanske just därför... Peace out för nu! Kärlek & Respekt!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Så väl det känns igen, du beskriver så bra! Kommer själv ihåg att jag ofta önskade mig en kokt korv med bröd, fnissar men det var ytterst sällsynt sådana önskningar uppfylldes. En massa idag självklara ting som var en dröm på den tiden. För mig kommer också en massa minnen fram, för du visar o beskriver ditt 70-tal. En nostalgitripp är ibland väldigt roligt, ibland sorgligt..
SvaraRaderaKram
Jag växte upp i ert sånt område och idag är det ett område av mångfald. Härligt nog fick de storstan i Postkodlotteriet nyligen.
SvaraRaderaAtt sen Folktandvården där förstörde en hel generation är ju en annan femma.
Helén som kan per mobil
Testar
SvaraRaderaOch det gick ju bra =)
Radera