Nyckelordet var mobbing

Tusen Tack för er respons i inlägget om mitt lilla bitchutspel i skolan idag! Med precis det jag ville höra: bekräftelse på att jag gjorde rätt… såklart :o) För det är inte helt självklart, så ska man ju inte bete sig… Men! Jag tycker definitivt att man ännu mindre ska hålla på med någonslags mobbing. För det är precis det som är nyckelordet här. I alla fall för mig. Vilket plötsligt slog mig när jag pratade med mr Make ikväll. Precis det som gjorde att jag reagerade, och ordagerade.

För under första lektionen, tidigare i veckan, med dem som gått kursen en vecka längre fick jag tillbaka väldigt liknande utstötthetskänslor om jag hade på arbetsplatsen från helvetet. Samma klump i magen, samma vidriga olustkänslor. Över bemötandet. Och det var exakt detsamma i förmiddags. Så att jag sa ifrån är ett friskhetstecken. Har jag bestämt. Som i att jag inte tar orättvist skit längre. Inte tolererar att bli nertryckt igen. Ett jäkligt stort mentalt steg för mig i kampen om att hitta tillbaka till självförtroendet.
Nu kanske ni undrar vad ni har med det att göra men det har ni, för er respons betyder också en hel massa del. Bara så ni vet!... :o) God natt & tack för idag!