Om konsten att fastna för något man inte brukar

Mig och konst är inte direkt något man nämner i samma mening. Mitt intresse på den fronten är relativt obefintligt. Det hänger visserligen en uppsättning tavlor på väggarna här i boningen men den är väldigt liten och innefattar i princip bara verk av konstnärer jag har intervjuat vid något tillfälle. Fast ändå bara saker jag tycker mycket om. Men det är inte direkt så att jag går och spanar konstverk som jag sedan dregglar över och vill ha. Förrän igårkväll. På väg hem. När jag bara precis var tvungen att tvärnita vid ett skyltfönster för att jag fick syn på den här: 

Så nu vimsar jag runt i hemmet och spanar väggutrymme där den skulle kunna göra sig. Det är bara det att den aldrig kommer att landa här för den är way out of min budget. Men drömma kan man ju. Och försöka kompensera med något annat som har limmat sig fast ganska stenhårt på hjärnan. En inredningspryttel. Som jag såg i Malmö i lördags, för en vecka sedan, klämde på, var superdupernära att shopsa men lät bli. Dumt nog insåg jag ganska snart och därför ska den försöka fångas idag istället. Försöka för den kan ju vara såld redan… Försöka för det kan ju hända att när jag väl står där, i butiken och ska slå till, att jag ångrar mig igen, för egentligen tycker jag att det är ganska onödigt att dra på sig ännu fler prylar… Men om jag överhuvudtaget ska hinna ta mig till den där affären så är det hög tid att jag istället börjar tänka frukost, dusch, påklädning och tågavgång. Tjing för nu!