Och nu har då ett helt gäng timmar hunnit passera sedan jag blev utsläppt från Arbetsförmedlingen… Har sedan dess och till nu hojtat runt på en hyfsat massiv men omväxlande ärenderond med mr Make, som därmed även blev utsedd till att få hålla i Iphonen och dokumentera min stass of today i sin helhet:
Som synes pedagogiskt uppvisad. Dels i en utevariant och dels i format a la inomhus. Som i det här fallet alltså bland annat inbegriper AF. Där jag, tro det eller ej, i alla fall lyckades få EN person uppmuntrad, och att liva upp var ju mitt mission, som ni vet om ni läste förra inlägget… Den som föll i fällan var en manlig arbetsförmedlare och det enligt hans egen utsago.
Vilket jag vet eftersom vi kom in på min klädsel, av en ren tillfällighet egentligen. Men då och där så avslöjade jag mitt egenpåhittade uppdrag för honom, på vinst och förlust liksom… och han sa att han gillade det, mycket, att det var kul och snyggt och verkligen behövdes bland allt det grå. Och det syntes i hans ögon att han faktiskt menade det också. Faktiskt!...
Så han blev glad, och jag blev glad… och sen att det kanske är kulörmatchat åt helvete spelar ju ingen roll då… Eller hur?... Hoppas ni har det bra därute. Kram!
Jag hade också blivit jävlig glad om jag fått träffa dig! Oavsett färg på kläder:) Kram stumpan!
SvaraRadera(Blir det nåt Bukarest?)
Underbart uppdrag som du lyckas med!!
SvaraRaderaOch jag är fortfarande glad sen i går. :-D Du är underbar!
kramar
Du är för grym!
SvaraRaderaKram!!!
Hihi..klart du gjorde!! Vem skulle inte bli glad o påverkad av ditt sällskap!??
SvaraRaderaHa en mysig dag i höstsolen som tittar fram!
Kram
Vad gulliga ni är! Tusen tack för att ni gör mig glad! Massa Kram!
SvaraRaderaHärligt att de fick lite glädje; det måste vara aptrist att jobba där. Det är ju inte så ofta någon kommer dit och är glad, så det var ju bra att du kom dit med lite färgprakt.
SvaraRaderaNä satan vad sura alla var… jag spädde på färgen med att vara skitglad, intresserad och på… kan lova att jag fick bra mycket mer hjälp än de andra… om man ändå tvingas dit så kan man ju försöka få ut nåt vettigt av det också… tänker jag. :o) Kram!
SvaraRadera