Varning: riktigt många ord innan jag kommer till saken

För ganska exakt en månad sedan drabbades jag, ännu en gång… för det var liksom långt ifrån någonslags premiär… av habegäret a la superidiotin från helvetet. Som i när något, helt ofrivilligt, ockuperar ens hjärna i parti och minut.

Man försöker till exempel klura ut vad man ska köpa och laga till middag men istället för att få upp matvaror på hjärnskärmen så flimrar en och samma Molly förbi hela tiden.
Man kämpar med att få in alla rätt på de där evighetslånga OCR-numren när man ska till att betala sina räkningar, men mellan varje siffra så passerar den där Mollyn revy… Man… äh, ni fattar, även utan fler exempel… Eller hur…?

För jag fick helt enkelt en ny Mollycraving fett på hjärnan. Och är det några som fattar sådant så är det ni… :o) Två veckor senare hade jag det efterlängtade i min hand. Eller rättare sagt, på mina ben… Men eftersom jag är en person som har svårt för det som ligger inom gråzonen och därför istället och helt automatiskt riktar in mig på på allt eller inget… helst allt, Såklart!... så började jag genast spana efter just det plagget i fler färger.

Och ta mig attsingen om jag inte fick Traderanapp relativt snabbt… Och satan vad jag har tjatat och dragit ut på det... så det är väl liksom dags att avslöja nyfyndet som har lett er hit, genom åt helsike för många bokstäver. Så här är de:

Jamiro knit pants, purple. Som ta mig tusan hade med sig en bit av kärlek… Because  I love dem också… Och eftersom min förråd av ord börjar sina, rinna bort, försvinna iväg… så har jag inte råd att ödsla fler bokstäver än Kram för idag!