Rapport från en nerbäddad gnälltant – del 1

På sängbordet hopar sig drivorna av snorpapper i rasande fart, inte så speciellt fräscht men som det är. För det är en sådan dag idag igen, en förkylningsdag. Som sedan i onsdags har eskalerat för varje nytt dygn. Blivit värre. Så idag är det förutom en konstant rinnande näsa även sprängigaste huvudvärken, en igentäppt hals, ihållande hosta och feber på schemat. Fy fan vad det är synd om mig!

Ja jag är gnällig. Allra mest för att idag skulle egentligen ha varit en rolig dag. Med PT-grupp och kompisutfärd till annan stad. Som jag både och har sett fram emot så mycket. Jag vet att det finns de som lider av obotliga sjukdomar och att de faktiskt har det mycket värre men jag kan ändå inte låta bli att bli jäkligt nerstämd av alla bakslag som mitt liv verkar präglat av just nu… :o( 

För så fort jag tror mig se en ljusning i sikte så rycks mattan bort under fötterna på mig… Och då kan jag inte låta bli att undra var man ska hitta ny inspiration till att orka fortsätta så, att vara glad, positiv, bygga upp hopp, för att ändå alltid landa tillbaka i mörka förhatliga dalen igen… Om och om och om igen…

Fast nu blev det lite väl gnälligt, även för mig… För jag försöker ju trots allt att pigga upp mig, vara positiv, en kämpe, hjälte eller what fucking ever av allt det där som förväntas av en… ;o) Just nu genom att bland annat försöka lokalisera ett par Dr Martens som jag kärade ner mig i när jag bläddrade modetidning nyss. Dessa..

… med nitar på. Ännu inget napp så jag plöjer vidare ett tag till… samtidigt som jag fortsätter att bygga torn av snorpapper på sängbordet… Så peace out för nu!