Powered By Blogger

söndag 28 oktober 2012

Rapport från en nerbäddad gnälltant – del 5

Tillbaka i bädden och detta får bli den allra sista gnällrapporten. Inte för att jag på långa vägar känner mig kry och alert men däremot färdig på gnällfronten, för den här gången i alla fall. För det börjar bli lite trist och tjatigt. Att vara en kronisk gnällkärring… Men jag passar på att suga ur sista droppen, för det är fortfarande jävligt synd om mig. 
Feber, halsont, spränghuvudvärk och så vidare. Och som om det inte skulle vara nog har det tillkommit ett evigt rinnande och extremt kliande i ögonen. Kul, kul… 

Och nu gnäll, eller vad man ska kalla det, av lite annat slag, för jag fick en fråga, av någon som vill veta vad jag menar med underbara och älskade av alla, som jag ordviftade om tidigare idag, denna någon bad mig specificera. 
Och absolut. Min definition av detta begrepp innefattar människor, av det kvinnliga könet främst, om man nu ska specificera… som jämt och ständigt framhäver hur bra, nej förlåt, det var lite för klent, fantastiska passar bättre, hur fantastiska de är. Och lyckade. I allt det gör och tar sig för. Hur fina hem de har, rena inredningsreportagen a la toppklass. Hur söta, finklädda, välartade barn de har, såklart! Hur extremt kunniga de är inom styling med sin egen stil, också såklart!...

I kort är allt, exakt allt, ett enda rosaskimrande lyckolull. Enigt dem själva, enligt bilden de ger av sig själva. Som kanske är helt sann, kanske bara bullshit i kvadrat… vad vet jag? :o) Mer än att jag är något av tvärtom, mer sluskig whitetrash liksom. Inte underbar och därför långtifrån älskad av alla… Ni fattar va?

Fast jag har två katter som är underbara och älskade. Av oss. Trots att den ena, PimPim, bara har ett öga (det andra fick opereras bort när hon var liten, innan jag fick henne, eftersom hon for illa när hon blev utkastad som liten kattunge) och den andra, Mazarin, har en tass som är sönder och därför haltar sig fram och som dessutom mest är ganska vilsen och förvirrad i skallen. Underbara och älskade. Av oss här i boningen. Just för att de är som de är. Operfekta... Ni fattar va? ;o)


Shit vad mycket dravvel det blev här. Förlåt, det var inte meningen… Fast nu får det vara nog från mig, för idag, för den här veckan. Återkommer imorgon. Kram!

9 kommentarer:

  1. Japp! - detta inlägg - det är just därför jag följer din blogg - operfekt är ok för dig - OK för mig - du är en helt fantastisk människa MED alla brister - DET ÄR JUST DOM SOM ÄLSKAS och FÖLJS AV MIG - OCH ANTAGLIGEN ALLA I SYBERSPACE..
    JAG ÄLSKAR DIG OCH ALLT DU GÖR SOM DU VÄLJER ATT VISA HÄR FÖR ATT DU ÄR JUST MÄNSKLIG - SOM JAG!//Tusenkramar Sanna

    SvaraRadera
  2. Håller med Sanna, och menar att du ÄR underbar och älskad av alla för att du är så förbannat genomärlig! Jag tror att det där lull lull är bullshit i kvadrat faktiskt, det syns så tydligt och mellan raderna vilka som är äkta eller inte och för mig så är det du som är äkta rakt igenom ;)
    Kram från hellre whitetrash och sluskig än lull lull

    SvaraRadera
  3. Delar din inställning till fullo! Blir lätt kräkfärdig ibland av ständig lycka på alla fronter på en del ställen. De är i de lägen som jag snabbt bläddrar vidare till dig och många andra där jag känner igen mig. Din blogg är dessutom kul, personlig, rolig och ja i bland är livet skit och då måste det få sin plats också. Tycker det är så fint att ni tagit hand om dessa katter och räddat livet på dem. Stor Respekt för det!
    Min gamla Maja och hennes syster låg risigt till och därför tog vi dem när de var sju veckor. Loui och Grizzly däremot är raskatter och åtminstone Loui hade med all säkerhet blivit tingad av någon annan. Grizzly blev över så där kanske jag gjorde en god gärning (av lite egoistiska skäl - att Loui skulle få en kompis).
    Nu blev det en hel roman nästan :)) Ville egentligen bara säga att jag gillar dig, din blogg och alla dina fina djur som du och Mr Make tagit hand om. Och mer trasch till folket!
    Massor med kramar och krya på dig!

    SvaraRadera
  4. Godmorgon sötis!
    Du, man får faktiskt gnälla o tycka synd om sig själv när man är sjuk!! Det är aldrig roligt, humöret påverkas enormt när man aldrig ser någon ende i eländet..så gnäll på du!
    Själv skall jag snart masa mig upp ut med flickorna i kylan, -5 för ett tag sedan. Fast dagarna är enormt vackra så tycker jag inte om kylan, inte alls.. Sedan skall jag till farbror doktorn med mina problem som inte heller går över av sig själv.
    Kan man bara älska felfria, perfekta individer vare sig det är människor eller djur, tja då har enligt mig den personen allvarliga brister själv!! Du är som du är o det är vi många som verkligen tycker om dig för just det. För att du är du..alltså!!
    Friska på dig!!
    Kramar från en annan gnälltant!

    SvaraRadera
  5. Håller med du och tillägger de där människorna (mest kvinnor där också) som måste vara omtyckta och bästis med alla.
    Fast jag ids inte ens reta mig på dem; jag väljer hellre människor som de i din boning (och "defekta" djur har jag ju också ett par stycken).
    För jag behöver varken den typen av människor eller att vara omtyckt av dem. =)

    SvaraRadera
  6. Jag kan bara hålla med. Detta är äkta och allt rosa lullull är nog ren bullshit. Varför vill man framställa sig så tro?
    Krya på dig fina!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För att man egentligen har ett aptrist liv, noll självkänsla och vill verka lite för mer än andra?
      Min teori. =)

      Radera
  7. Tja, vad ska man säga... kunde ju inte sagt det bättre själv, kan du bli frisk nu nån´gång? Jag har ju en plan!! (Sickan) KLem

    SvaraRadera
  8. Tusen Tack för era kommentarer! Ni är fan bäst i världen!!! Massa Kram!

    SvaraRadera