Powered By Blogger

onsdag 17 oktober 2012

De tre dödsjobbigheterna jag gick närkamp med idag

Troligast kommer jag att framställa mig själv som värsta dåren nu (japp, värre än vanligt…). Men! Har man hintat A så får man väl snällt även komma till B. Så att säga. Och därför kommer nu avslöjandet kring de tre dödsjobbigheterna jag gick i närkamp med idag: 

1. Jag ringde och bokade en tid hos läkare på vårdcentralen. Jahaja, jobbigt vaddå… kanske ni, med all rätt tänker nu. Men jag har läkarskräck. Kanske inte helt logiskt eftersom jag jobbade en hel massa år som undersköterska under stenåldern men det är inte läkare i sig utan när jag själv ska hamna i våldet på en sådan. Dock var det inte speciellt jobbigt när jag väl tog tag i det. Snarare jäkligt skönt när jag nu har en tid inbokad i kalendern. Vet dock att när jag vänder blad till den dagen så kommer jag att ta fram ordet dödsjobbighet igen…

2. Jag duschade på gymet. Vilket jag bara precis hatar och har grym skräck för. Varför har jag egentligen ingen aning om men att stå utan minsta trasa på mig i ett trångt duschrum med fem andra tjejer och några som står på kö lika tätt inpå ger mig feta rysningar. Helt enkelt bara megaobehagligt. Och det var det också, fast bara lite. För trots allt så överlevde jag ju…

3. Att bli vägd och måttad lite här och var på kroppen av en annan person. Vilket även var anledningen till att jag duschade på gymet. För det var där jag genomgick denna fasa. Utförd av min nyblivna pt Emelie. En helt oberättigad nojja visade det sig eftersom hela proceduren inte avlöpte som jag inbillat mig; att jag skulle stå där enbart iklädd ett par trosor… Utan med mig i full stass… 


… som jag där tog mig friheten att kasta in här, så jag kommer ihåg och därmed kan ha samma outfit när det vankas samma förfarande om sex veckor ungefär. För det är ju viktigt satan, fel tröja kan ju väga flera gram mer. Och snacka om vilken katastrof det hade varit… ;o) 

Så med facit i hand var ingen av mina så kallade jobbigheter ens i närheten av döden. Det som egentligen var det dödsjobbigaste denna dag var, komiskt nog inte mentalt utan fysiskt. Som i ett mixat pass indoorwalking och tabata. Fy attan säger jag bara, trodde jag skulle spy, svimma och minsann om inte liemannen var och petade mig i ryggen också… Tjing!

9 kommentarer:

  1. Nä vet du vad?! Jag förstår alla tre nojorna helt och hållet! Läkare är usch och blä! Duscha bland främlingar är usch och blä! Att ha en främmande människa klämmandes och måttandes på ens kropp är också usch och blä! Så du är fullt normal! Kram

    SvaraRadera
  2. Att kunna komma fram och få boka en tid på en vårdcentral idag är en bravad bara det. =)
    Jag duschar också hellre hemma.

    SvaraRadera
  3. Skönt att det inte var riktigt lika bedrövligt som du trott! Jag gick ner till gymet i dag och bytte om - konstaterade att det var ett tag sen mina ben såg en rakhyvel - bytte om igen och gick upp till skrivbordet :D
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Du är redig och jag är väl inte precis överförtjust i något av det ovanstående jag heller! Klem och bra jobbat :)

    SvaraRadera
  5. Duktig du är som gjort så många utmaningar på samma dag. Duscha på gymmet är jag ganska långt i från att klara. Hjälte!
    många kramar

    SvaraRadera
  6. Jag skulle nog också haft problem med allt det där. Skönt att det gick bra ändå.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Haha jag älskar läsa din blogg!
    Är det förresten bara jag som inte känner mig obekväm över att duscha bland andra? Kan väl iofs bero på att jag är uppväxt i en simhall som liten när jag tävlingssimmade + blottat mig för läkare 100 tals gånger efter min fallskärmsolycka så jag har väl blivit härdad där antar jag:-)
    Kram

    SvaraRadera
  8. Mycket bra jobbat och visst är det ändå lite skönt efteråt när man gjort saker som man dragit sig för!? Sen låter dem sakerna du tar upp som helt normala. Jag hade med varit obekväm med dem. Men men mycket bra jobbat! Nu ska jag äta min rostade macka, dricka blåbärssoppa och te och hoppas slippa mera illamående. Isch!

    Kramis

    SvaraRadera
  9. Haha... ja det är ju inte mycket man får vara ensam om... :o) Och bra är det för nu känner jag mig plötsligt inte alls lika knäpp och knasig längre. Så tack för det brudar! :o) Kram!

    SvaraRadera