Jag hade trots allt en anledning att tjura

Tack för tipsen i förra inlägget! Trots att jag inte ”lydde dem” utan istället försökte bota min extrema tjurighet med en syssla som jag egentligen hatar, så man kan väl säga att jag i och med det utsatte mig för rena martyrskapet. Jag började…

… idiotstäda, som i att röja runt som en bindgalen med ett tiotal rengörande projekt i gång samtidigt… Och så har jag fortsatt nästan hela dagen. Om det har hjälpt? Ja faktiskt, åtminstone till största del… För det slog mig sedan att jag trots allt har en anledning att vara tjurig, fast jag försöker göra precis allt jag bara kan för att förtränga den, vilket jag uppenbarligen inte klarar…

Motivet är att jag kanske inte alls kommer in på utbildningen som jag sååå megamycket vill gå… och verkligen ser som en väldigt bra och ytterst realistisk väg till att skapa mig en slags ny yrkesbana. När jag för en gång skull ser en ljusning, som jag dessutom brinner fett mycket för, så kanske byråkrati raserar rubbet… Inte för att skolan inte låter mig komma in för det gör de. Utan vi pratar om ämbetsmannavälde på annat håll. Eller på ren svenska; idioter som sitter och bestämmer över huvudet på andra trots att de inte har en jävla aning om vad som händer och hur verkligheten ser ut bortom deras beigea kontor!...

Haha… nu tog visst ilskan över… Bäst jag fortsätter skrubba skiten ur såväl huset som skallen ett tag till… Och om jag lyckas rycka upp mig innan dagen är slut så återkommer jag. Ha en bra kväll oavsett. Var rädda om er därute. Kram!