Om konsten att ge upp i halvtid

Jag befinner mig just nu på ett tåg på väg norrut, genom Danmark, från Köpenhamn. På väg hem. Till den stationära boningen i Skåne, Sweden. Två dagar innan planerat. Efter lite drygt halvtid i Roskildefestivalandet.
Dundermegaont i magen sedan igår fick mig att fatta detta smått drastiska beslut, där konsten ligger i faktumet att jag lyssnade på mig själv, min kropp. För en gång skull... Gav upp Springsteen, lämnade såväl Winnerbäck som mr Make åt sitt öde. Checkade ut.

Mr Make klarar sig bland vänner, och eftersom det inte är han som har ont så hade det ju bara varit onödigt och dumt om han också skulle åka hem. Hur Winnerbäck tar det har jag ingen aning om, men hoppas på bra. Och! Skulle jag må bättre imorgon så åker jag tillbaka, för det tar bara runt två, eller allra max tre timmar och en hel del bra band på eftermiddagen och kvällen då dessutom...
Men! Lite störigt att missa herr Bruce, ikväll, som jag sett fram emot. Och ännu lite mer plus på störighetsskalan att inte kunna plinga Flipfloppan under konserten och bjuda henne på ett litet smakprov... Men valet är gjort, beslutet taget och jag ångrar inget, tvärtom. För megadunderontet ville hem. Jag lyssnade. Vuxet och moget... :-)
Det finns bara ett litet fåtal bilder i Iphonen från mina tre dygn i festivalland. Men tänkte vara så dryg att pracka på er dem lite senare. Så på återseende om ni vill. Peace out & Kram!

- Posted using BlogPress from my iPhone