Att våga chansa och det dubbelt upp

Lite komiskt för jag lägger tunkabärandet på hyllan och investerar i kortare plagg. Så hux flux klickar jag hem en tunika. Som jag visade i förrgår. Och sedan en till:

Artology silk tunic, heter den så förresten eller är det bara jag som inbillar mig det? Om Ceremonyn har befunnit sig på önskelistan sedan i februari så har denna huserat där sedan år tillbaka. Att den inte har hamnat här tidigare beror på storlekstvekan eller att buden har rusat i höjden på Tradera. Men rena fyndpriset nu gjorde att jag vågade chansa. Och det rätt! :o)  
Och en sak till som jag, idag, äntligen, tog modet till mig och vågade chansa på var att komma i mina smaljeans. De jag hade och älskade när jag befann mig på den viktnivå som var jag under större delen av mitt liv, och som jag gillade. Vi pratar lite drygt tre år tillbaka i tiden, vi pratar Fornarinajeans i storlek 26. Och…

… de passar! :o) Fattar inte varför jag haft sådan nojja, varför det varit så viktigt att komma i dem. Eller jo, det vet jag nog förresten för det handlar om att återta mig själv. Den jag alltid har varit, fast de senaste åren som en osynlig inneboende bland en onödig mängd fettceller… Dags att ladda för lunchdejt i parken: dusch, påklädning och fix av något att käka. Så Kram för nu! Take care!