Dagens – som troligen har skickat en tidning i graven

Jag är en sådan knäppgök som helst inte svarar i telefonen om det är ett nummer jag inte känner till. Det utifrån erfarenheten att det i minst 95 procent av fallen är någon försäljare i andra ändan. Men så har jag en vän som kallas Flipfloppan och hon ringer ibland från ett hemnummer som jag alltid glömmer och aldrig kommer ihåg att spara ner. Idag dök hennes riktnummer upp i rutan så jag svarade. I tron att det var hon. Men det var det inte, för det var, såklart, en försäljare. Med en ganska otrevlig attityd redan från start.

 Hennes mission var att kränga på mig en tidningsprenumeration. Som jag vänligt men bestämt tackade nej till. Men så enkelt skulle det inte visa sig vara att komma undan… för operation övertalning drog igång, med en stämma som blev allt otrevligare ju fler nej jag kontrade med. Lite obehagligt så jag var nära att knäppa bort henne mitt samtalet. Och med facit i hand ångrar jag lite att jag inte gjorde det för slutklämmen var droppen. Den som gick ut på att om inte jag köpte en prenumeration som minsann var ruggigt billig så skulle jag se till att deras tidning gick i graven. För de behöver nya prenumeranter och det akut annars kommer tidningen att läggas ner och ville jag verkligen bidra till det… Sa hon med en anklagande röst. Snacka om att försöka få någon att köpa med skulkänslor som skäl. Vilket gör mig förbannad. Är försäljarna verkligen så jäkla obehagliga nu för tiden? Någon som har varit med om något liknande?

Just det ja, jag eldar upp mig så jag höll på att glömma… The stass of today:

Linne – Odd Molly rib jersey tank, white, rosa väst – Hunky Dory, jeans – Please, bälte – Cowboybelt, silverblingiga sandaler – köpta i Helsingör.
Det var alles från mig för idag. Hoppas ni har en bra kväll därute. Kram på er!