Den har hur himla länge som helst befunnit sig i ett tillstånd som nästintill kan beskrivas som eftersviterna av ett kärnvapenkrig… kaos, förvirring och förödelse. Med spretande galgar i hårdträngsel, plagg på sniskan, andra som trillat ner och lagt sig som små ledsna högar ovanpå skor i en lika salig röra… En gråtfärdig situation… Men idag har min Mollyrob påbörjat sin vandring mot revansch i ordning och reda. Drömmen är helt klart att få till det så här finfint…
… men den chansen är fett minimal med tanke på mängden persedlar som ska rymmas där. Så målet är istället det lite mer realistiska scenariot att alla Mollysar ska få plats. Vilket de absolut INTE får idag… Därav att ordningsställandet tar sin lilla tid… För shit vad grymt det känns att behöva säga tack och farväl och behöva skiljas från en del… och samtidigt känner jag mig som värsta idioten som känner så, för herregud… det är ju för helsefyr bara kläder… egentligen… fast ändå inte, liksom...
Fler som är som mig eller tycker ni det är en baggis att rensa? Och i så fall; har ni tips på hur en notorisk nostalgiker ska lära sig att släppa och gå vidare?... Kram!
Herregud människa vad du skräms! Trodde du skulle sluta blogga!
SvaraRaderaI mitt fall har jag ju tyvärr nästan för lätt att släppa i väg finheterna och får ångra mig sen. Som du själv säger, det är ju för fan bara kläder! Kram på dig!
Jisses, jag trodde som Linda, att du skulle sluta blogga!!
SvaraRaderaTja, vissa av sakerna i min garderob kan jag inte skiljas från..så oerhört korkat. Men då och då biter jag ihop och försöker verkligen att vara tuff mot mig själv. Oftast visar det sig att när jag väl sålt plaggen så känns det ganska skönt och hittills har jag inte saknat ett enda av dem jag sålt....
Kram och lycka till!
Vad du skräms!! Trodde oxå....
SvaraRaderaJag har jättesvårt att släppa, men nu har jag så jättefullt att jag måste. Håller på att tänka ut vilka som ska säljas härnäst. Måste ha lite hål ;-)
Jag är så nöjd med att 6 och snart 7 Mollysar har flyttat. Jag har fått något slags köpstopp för jag tycker jag har förmycket.
Kramkram
Jag trodde också det? Tänkte herregud-det-är-inte-sant-vad-har-hänt? :-D
SvaraRaderaSkrämso...
:0
Det är svårt att skiljas från plagg som man gillar och vill ha kvar. Men ibland lockar nya mer och då får man väga det mot kanske. Tänka bilden i huvudet. Eller bygga en större garderob? :-D Jag funderar själv på att snickra i hop en liten sak..ska berätta när vi ses!
kramar
Hej Josanne!
SvaraRaderaTänkte först som ovanstående, så bra att det gällde kläder.
Vissa plagg lämnar inte garderoben, bla. några riktigt gamla vintageklänningar men även några mollysar. Av det lilla jag har sålt finns det egentligen bara ett plagg som jag saknar och det är min långa Annie Oakley vilket är fånigt med tanke på att den var för stor och bara användes en gång och säkert lever ett roligare liv nu. Tycker egentligen inte om själva säljandet, har liksom lättare för köpandet. sic! eller nåt.
Kramar från Eva Solid och Otto som just gosat in sig i den mest vansinniga sjal jag köpt, circular shawl i multi och älsklingen undrade varför jag hade köpt en så galen duk men snäll som han är så trodde han att det nog kunde bli fint. Vilket svammel!
Jösses gumman trodde jag med som de andra...undrade om något hade hänt;) Tur då att det var så fel=) Ja det är ju bara kläder...men jag är också så fäst ibland så t o m plagg som aldrig knappt används ska hänga där;)
SvaraRaderaKramar
Adela
Usch ja, det svider riktigt i hjärtat att skiljas från sina älsklingar, för det är de ju allihopa mer eller mindre. Men jag måste nog också börja göra något åt trängseln, galjarna är slut sedan länge och det börjar ibland bli svårt att hitta. Garderoben har fyllts på men det är evigheter sedan jag sålde. Men faktiskt har jag inte saknat det jag sålt, det är värst att komma till skott och fatta besluten.
SvaraRaderaKramiz Mags
Jag är som Linda; haj och iväj, som man säger på skånska.
SvaraRaderaOch nu har jag faktiskt varit riktigt duktig. =)
Hi hi, måste bara instämma med ovan att jag också fick hjärtklappning för jag trodde du skulle sluta blogga :-) pust, vad du skräms
SvaraRaderaJag är precis likadan. Det är sånt kaos i mina garderober att jag inte ens har nån koll på vad jag har så jag skulle behöva rensa och föra mig av med men det är sååå himla jobbigt att skiljas...snyft...
Lycka till med projektet
Kram
/Vivvi
Efter at have øvet mig i mange mange år nu, kan sagtens sælge mine Molly'er.
SvaraRaderaNår jeg bliver træt af dem - og det bliver jeg hurtigt - tænker jeg at det er synd de bare skal hænge dér når de fortjener bedre. De fortjener at komme hen til én der bliver virkelig glad for dem!
Og ja, så er jeg også tvunget til at sælge når jeg køber så meget nyt, ellers bliver jeg ruineret! ;))
Kram
För min del motiverar jag rensningarna ekonomiskt - om jag inte rensar har jag inte råd att köpa nytt. Så då får jag väga gammal kärlek mot nya habegär :-)
SvaraRaderaOch jag har insett att jag inte passar i 80% av OM-plaggen rent figurmässigt vilket gör sorteringen lätt - om midjan inte markeras får de åka. Men hade du frågat för 6 månader sedan hade jag inte släppt en enda persedel ifrån mig så jag har svängt om och blivit mer kritisk - och ekonomisk
Kram!
Jag har inga som helst problem att sälja mina kläder. Precis som du säger är de bara kläder ;-) Visst finns det favoriter men de får ju stanna. Det som bara hänger säljs för hur fint det än är så gör de ingen nytta där de hänger på en galge.
SvaraRaderaLycka till med rensandet!
kram
Lurig rubrik... blev också lite skraj:)
SvaraRaderaJaha... puh, bara kläder! Hii-hii!
Jag motiveras av pengarna jag får in då jag säljer så jag med gott samvete kan köpa nytt utan att resten av familjen behöver lida :)
Kram!
Jisses vad du skräms - trodde ju som alla andra att du tänkte överge oss!! Undrade vilken hemsk olycka som drabbat dig... och så var det bara kläder. Fast jag förstår ditt dilemma samtidigt som jag kanske blir spekulant när du gjort dina val.
SvaraRaderaKram!
Jag sätter tankarna på allt fint jag kan få istället och då går det bra.
SvaraRaderaTackar för kommentarer! Inte meningen att skrämmas och vilseleda… sorry, sorry… Kul att läsa hur ni tänker. Det känns som att nyckeln ligger i att tänka att det bara är kläder… Och på andra kläder man kan få istället som blir mer använda… Ska försöka mota in det i skallen när jag strax återvänder till operation garderobsröj… Kram på er!
SvaraRaderaÅh.. jag har plötsligt haft hur lätt som helst för att släppa sånt jag inte trott att jag skulle göra. Är lite inne på Nadias linje, jag har blivit mycket mer kritisk till passform och vad det gör för figuren. (sen javisst - vissa plagg betyder mer för vad de är än vad de gör med figuren)
SvaraRaderaVar krass.. det är SKÖNT!
KRAM
Kläder är kläder de kan man skiljas från. Människor de vill man inte skiljas från så bra du fortsätter blogga o säljer kläderna.... o inte slutar blogga o behåller kläderna (nä sälj inte alla kläderna det blir lite för kallt)
SvaraRaderaJag undrar nog mest hur jag lyckades missa detta inlägget:) Jag har inga problem längre med att sälja kläder, och efter att ha läst hos Melanami att "garderoben är inget museum" blev det lite lättare att sälja. Lycka till!
SvaraRaderaKram