Om att fira ett år med en vän

Att säga A men inte fortsätta till B är ett fenomen jag inte gillar. Ändå har jag ägnat mig åt det här… när jag i lördags hintade om ett firande som jag sedan inte har avslöjat vad det handlade om. Trots att jag utlovade att göra just det, avslöja... Illa, sorry och tack Fröken Abbe för att du påminde mig.

Jo, så här är det… för att ta den långa storyn. Som börjar exakt ett år bakåt i tiden från i lördags. Med en Odd Molly-träff i Malmö. Jag var där tillsammans med en hop andra sköna damer. En av dem med en blogg som jag hade upptäckt bara en kort stund tidigare. Jag gillade bloggen och i sluttampen av träffen fick jag chansen att prata med innehavaren av den när vi båda däckade ihop av lång-dag-utmattning i en soffa på AjaBaja.

Det dröjde inte länge innan vi började umgås relativt frekvent. Och när jag av en tillfällighet upptäckte att exakt ett år hade passerat i lördags så började jag fundera över varför man inte firar årsdagar med vänner… som man gör med pojkvänner och äkta makar till exempel. Eller gör ni det? Jag har aldrig gjort det… förr… men för att ändra på det så firade vi årsdag i lördags. Jag och Lingonberrie.

Och nu hoppas jag att det blir fler årsdagar att fira. Ha en bra dag därute. Kram!