Om att inte låta de jävlarna ta en

Det droppade in ett brev här idag. Om ett möte på arbetsförmedlingen på fredag klockan 13.00. Tanken var att jag skulle befinna mig i Stockholm då, för att lite senare kliva ombord på båten till Tallinn. Som jag har sett så mycket fram emot efter jobbiga grejer som har hänt och varit. Lite paus med mr Make iväg… Nu blir det inget med det! För visst kan jag omboka mötet, till vilken dag som helst, men jag blir obönhörligen avstängd, portad, utkastad… från a-kassan på stört i så fall.

Och efter ett halvår av strul på den fronten så är det snällt jag som får infinna mig på den oflexibla myndigheten på fredag klockan 13.00… :o( Men! Nu håller jag istället på att kolla upp om jag kan ta mig till Tallinn på annat sätt… med flyg låter som det mest troliga… så att jag kan ansluta med mr Make och de andra i den estländska huvudstaden på lördag förmiddag istället. För nu är det dags att jag börjar leva upp till mitt favorituttryck: låt inte de jävlarna ta dig!...
Fortsättning lär säkert följa i ämnet… Kram från en surdeppad och småarg tant!