Ögonblick i verkligheten – Skitskåpet

Jag fick precis en idé att jag skulle börja terra er med inlägg lite då och då under den här rubriken. Ögonblick i verkligheten. Där jag knäpper något kort och yrar lite om mina tankar och känslor om vad som syns i bild.
Är det något ni tror att ni kommer att kunna stå ut med här framöver?

Det kommer ett premiärexempel här för att ni ska få någonslags uppfattning om hur mina tankegångar löper. Även om jag garanterat inte kommer att hålla mig till just den mallen, för tankar och känslor kan ju pendla från allt mellan himmel och helvete… men i alla fall… Here we go, med Sagoträdet...
... eller Skitskåpet som det har döpts om till i vårt hushåll. Och som finns placerat i parken precis utanför vår dörr, vår trädgård, vovvarnas väl inpinkade revir.

Skitskåpet av flera anledningar. Dels eftersom det har retat mig och mr Make galna och till mardrömmar hur många gånger som helst under det 1,5 år, på ett ungefär, som det har tillåtits av kommunen att finnas till. Dels för att de har sabbat stadens finaste träd genom att klä i det i en massa färgplottrigt äckeltyg som är så extremt sunkigt av regn och lort att det är pinsamt. Och säkert även extremt smittförande…

Fast det är egentligen en droppe i havet jämfört med ljuden. Dygnet runt spelas det upp flummigt plingplong ur högtalarna som de har belamrat det stackars trädet med… Det kanske man kan stå ut med, för betydligt värre än så är de jävla sagorna som man kan dra igång genom ett knapptryck på den minst lika fula och kväljande lådan sidan om (på tal om inpinkade revir...). Och det gör folk i tid och otid, drar igång varenda förbannad saga som finns tillgänglig. För att ett par minuter senare gå därifrån.

Förståligt eftersom rösten som läser upp dessa sagor är så vass och vidrig att den kan skrämma livet ur de flesta. Och eftersom de inte har bemödat sig med att trycka dit någon avstängningsknapp så står skiten och går i evigheter.

Och då kan jag inte låta bli att undra; hur miljövänligt denna överdrivna strömkonsumtion är, i ett samhälle där eko i princip har fått ersätta Gud?...

Attans vad jag gick loss här… ;o) Kanske ska tillägga att premiären av Ögonblick i verkligheten rör sig i de mörkaste helvetesvatten, så det kan bara bli mer glättigt och glamourigt i fortsättningen… om ni vill att jag ska fortsätta på den här linjen? För det är helt upp till er… Ha en bra kväll! Take care. Kram!