Om konsten att skaffa sig kaos

Jag var helt säker på att det var söndag idag. Så jag lågt snällt och fint kvar i sängen i morse när jag vaknade. Vrålhungrig, trots mitt extrema godishärjande igår, så jag tuggade i mig de sista stackars bitarna medan jag förundrat tittade på Bachelor på tv och njöt lite av det bästa sällskap man kan ha tätt intill sig:

Plötsligt slår det mig att det inte alls är ledigdag. Måndag! Shit! Som skjuten ur en kanon for jag upp och började bindgalet röjja runt med allt samtidigt. Och som ni kanske också har märkt så tar aktiviteter under stress bra mycket längre tid i anspråk än om man bara tar det lugnt och betar av en sak i taget. Fast det tänkte jag inte riktigt på jsut där och då, så jag kopplade in stresspaniken på högsta växel.

Ut med hundar, in i duschen, fixa frukost för att sedan fara runt med macka och youghurtglas och glömma på fem sekunder vart jag ställt dem. Leta, leta, efter frukost och ett tunt bälte att hålla uppe tjockisbyxorna med. Inget bälte så skit i det… Och precis då, när jag tror att jag har allt under kontroll och tiden på min sida. Då! Står jag där plötsligt med en magsjuk hund… Och fler detaljer än så tror jag inte ni vill ha i det ämnet…

Fast nu är jag i alla fall på plats i praktikland, sedan ett tag till och med… Pust! En fördel med att inleda en vecka med kaos a la gigantum är att känslan av att vara levande blir fett påtaglig. Om det är ju aldrig fel… Take care därute! Kram!