Tycker ni att jag har blivit stroppig och divig?

Rubriken kommer sig av ett mail jag har fått. Då inte som en fråga utan som ett rakt påstående; att jag har blivit stroppig och divig. Att jag hela tiden skryter om att jag har gått ner i vikt och börjat träna. Att jag tror att jag är något, trots att jag inte är det, såklart... ;o) Och, att det inte går att känna igen mig längre... Så därför kan jag inte låta bli att undra, och givetvis fråga er... Är det så? Har jag blivit ett odrägligt skrytmonster? Ärligt!!! 
Självklart att jag har ändrats, både fysiskt, 13 kilo minus är ju inte direkt något man kan smyga undan eller inte känna av... men framförallt mentalt, för jag mår så mycket bättre nu. Jag är helt ärligt jäkligt stolt över mig själv för att jag har lyckats med det som verkade som en omöjlighet i december förra året. Och jag har anledning att vara stolt, för 13 kilo minus är faktiskt bra jobbat… så det så… Men! Stolt är en sak, stroppig en helt annan, som jag helst inte vill behöva skriva under på. Så! Nu vill jag verkligen veta hur ni ser på mig! Okej?
På tal om att se på förresten, den här kom maken hem till mig med förra helgen:

Sa att han köpt den för att han tänkte på oss och vårt bröllop när han såg den. Ruckiga dödskallefigurer… hmmm, undrar hur han ser på mig. Egentligen… :o)