Denna söndag har mest bestått av en märklig mix mellan slöstädning och slappande framför tv´n. Det märkliga handlar mest om att jag fortfarande inte kan fatta eller acceptera att min Bosse katt inte finns här hos oss längre... Fy fan vad jag sjukt mycket saknar honom... Och det gör att jag befinner mig i en märklig dvala, någonslags mardrömskryddat overklighetsland...
Så jag har inte ett smack intressant, kul eller vettigt att rapportera om här nu. Jag har inte ens tagit någon dagensbild, för den som kommer strax är redan använd en gång. Men jag hade samma stass idag, maken var på vift med kameran och återvinning är ju både bra och populärt så why not liksom...
Sorry att jag besudlar Mollyland med mitt depp... det är verkligen inte meningen så jag hoppar ut härifrån igen nu. Var rädda om er själva och varandra! Kramar!
Man *får* deppa över sin katt och man får också lov att säga det! Jag har också besökt det landet några gånger. Som tur är kommer man därifrån - när man är redo.
SvaraRaderaKram!
Äsch allt jag försöker få ner på pränt blir bara fel och konstigt så jag skickar över en stor-fet-bamse-kram istället.
SvaraRaderaKraaaam!!!
Vad fin du är i klänningen. Jag har också en fast i annan färg.
SvaraRaderaJo, det är alltid jobbigt när det är dags för ett djur att somna in, oavsett om det är sjukdom eller olycksfall. Har själv låtit 2 katter få somna in med 1 1/2 månads mellanrum, de hade olika sjukdomar. Klart jag saknar dem jättemycket.
SvaraRaderaTröstkram till dig!
SvaraRaderaKan bara säga att jag vet hur det är att sakna sin kisekatt.
Saknad...tomhet.....så kommer det nog att vara ett tag av och till......
SvaraRaderajag önskar jag kunde säga nåt bra, men nä det går inte. Själv tycker jag det är okej att bara få lov att känna så, låt det vara och komma när det gör det....och sen går det iväg en stund...för att komma tillbaka....saknad gör ont men ibland kan den vara fin också. För man minns fina saker..
Kram och förlåt mitt svammel, kram!
Känner med dig Josanne - jag har 5 insomnade kattvänner Pyret, Lille Katt, Zingo, Bernard o Bianca. Och jag saknar dem fortfarande men smärtan minskar och man minns det fina. Vill gärna tro att de befinner sig i någon slags katthimmel där de får sitt favoritkäk, springer ute i en evig sommar o jagar fjärilar, solar sig och njuter av livet
SvaraRaderaKRAM
kram
SvaraRaderaGodmorgon hjärtat!
SvaraRaderaDu får vara ledsen, du får vara deppig! Det gör ont, mycket ont..känns i ens hjärta o smärtar vid tanken. Det får ta den tid det tar..för mig har det tagit lång tid komma över sorgen. Man kommer kanske aldrig över den, men det blir lättare..(sägs det).
Var rädd om dig o ha en bra måndag!
KRAM
Klart man får vara deppig och ledsen. Det gör ont att mista någon och jag skulle tycka det vore mer konstigt om du lade ut en massa glada låstsas-som-ingenting-inlägg. Livet går upp och ner och bloggen är ju en del av dig så be inte om ursäkt! Tänker på dig och skickar över lite styrkekramar!
SvaraRadera/Vivvi
Vad tråkigt att Bosse har lämnat er! Det är väl klart att man får berätta om även sorgliga saker i sin blogg. Hoppas du så småningom hittar en ny kurrande vän.
SvaraRaderaJag började svara er en och en men jag kände hur tårarna började tränga sig på igen så därför blir det en opersonligt klumsvar... :o( Tack snälla för ert stöd och lider tillbaka med er som också förlorat älskade djur! Massa kramar!
SvaraRadera