Ska vi vara ärliga eller ska vi vara falska rövslickare?

”Fy vad elakt du har skrivit i bloggen två prinsessor och odd molly. Brutalärlighet jo jag tackar men kanske ska man hålla den för sig själv istället för att såra andra. Tänk dig för i fortsättningen!”

Den kommentaren hittade jag under mitt förra inlägg. Och min spontana tanke var; ska vi vara ärliga eller ska vi vara falska rövslickare?
Det jag skrev var en kommentar om en klänning som hon visade en bildprovning på och som hon hade tvivel om. Jag tyckte nej, att den är alldeles för tantig för denna coola donna. Vilket jag alltså plitade ner.

Eftersom Fengxumamma som har bloggen Två prinsessor & Odd Molly är en av mina högst älskade Mollysystrar, en helt superunderbar människa som jag räknar som en riktig vän for ever så ville jag ge henne min sanna åsikt. Hade det varit bättre att jag hade ljugit och sagt att den var jättefin? Vem fan hade vunnit på det? Inte jag, som inte kunnat titta henne i ögonen nästa gång vi ses.

Och inte hon som i så fall skulle ha en falsk rövslickare som så kallad vän... För vad sårar mest; ärlighet eller snällsliskiga kommentarer som man inte menar?
Att det sedan bara handlar om min personliga smak och åsikt och absolut inte är någonslags världssanning ristad i sten är jag nykter nog att vara fullt medveten om. Precis som jag är lika övertygad om att mina vänner, som råkar ha hjärnan på rätta stället, är exakt lika insatta i...

Sedan händer det absolut att jag inte säger min uppriktiga mening när jag inte tycker att saker är fina. Men då kommenterar jag inte alls... Just av anledningen att jag inte känner människan tillräckligt bra för veta att det inte sårar...

Så därför fick jag en idé; som går ut på att ni som verkligen vill ha uppriktiga kommentarer om plagg ni är osäkra på räcker upp en hand, vilket i Blogglandia väl får bli detsamma som att hojta i kommentarsfältet.
Annars lovar jag att hålla käften now and forever. Sov gott och Kram för idag!