Hur korkad får man bli liksom?

Jag behöver mer tid och mer distans för att klara av att göra ett inlägg om min Bosse Gunnarsson Katt. Just nu gör det bara så förbannat extremont och är så sjukt sjukt tomt... Mardrömsoverkligt! Så därför kommer det någon annan gång istället. Vare sig ni vill eller ej... :o)

Men ni ska veta att era kommentarer och mail, era egna berättelser, hjälp att hitta ljuslyktor, stöd, uppmuntran, tankar, gulliga ord... ALLT! betyder oerhört supermycket för mig, så tusen tacktack underbaraste ni!!!

Efter alla ledsamheter här så måste jag berätta något komiskt. Jag fick hem mitt Humanity-armband från Campadre i förrgår, packade upp det och såg att jag hade fått helt fel färg. Det skulle ha varit blingsilvrigt, det var beigematt.

Mr Make tittade också på det och blev lika sur som mig så han packade in det i den lilla påsen det kom i igen, för att skicka tillbaka det. Igår morse såg jag påsen på köksbordet och döm om min förvåning när jag tyckte att det skymtade lite som silver däri. Och mycket riktigt, surprise... det VAR det silverblingiga.

Jag hade bara tittat på det på baksidan/insidan, utan att fattat det och därför inte vänt på det. Hur korkad får man bli liksom? Och det lite ännu mer komiska är att jag fick en kommentar av Carina som hade gjort precis samma sak... och precis som jag trodde att hon var den enda som kunde göra nåt så dumt... :o)

Hoppas ni får en bra dag! Var rädda om er själva och varandra. Kramar!