Det fanns en katt som hette Bosse Gunnarsson, han var min katt och vi delade nästan 16 år av våra liv. Lite kort om det kan ni läsa här. Nu har det gått exakt en månad, precis fyra veckor. På klockslaget. Sedan en av de absolut värsta händelserna i mitt liv inträffade. Bosse for till katthimlen. Det här får bli ett sista inlägg om honom. Ett avslutande hej då till någon som alltid kommer att vara oerhört saknad och högt älskad. Hoppas du har det superbäst på andra sidan regnbågsbron vännen! Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig!!! Puff! <3
Så fint;) Jag förstår hur du känner...Hade själv min fina gamla Baloo som också 16 år gammal fick åka till katthimlen;) Han ligger begravd i min trädgård på ett ställe under buskarna där han alltid låg. Tomt, tomt är det,..en del förstår inte hur man kan sakna en katt så...men det KAN man.De är alla personligheter. Tror att Bosse har det bra och ligger och kikar ner på dig när du stimmar runt i din Mollyrob gumman;)
SvaraRaderaKramar!
Kram! <3 Svårt att förlora en kär vän! <3
SvaraRaderaLille Bosse katt! Vi hann aldrig träffas men jag tror din matte att du var en alldeles speciell katt. Om du träffar Alex och Realda där på andra sidan så hälsa. Och se upp för Alex; han är en riktig stridis; om han inte lugnat ner sig däröver. ;)
SvaraRaderaTill matte: Ja det är blä och mög att säga adjö till dem. Men hur otroligt det än verkar så kommer det en dag när man kan tänka på dem utan att det gör ont - så småningom.
Kram!
18 år är en lång tid så jag förstår verkligen hur du känner. Kram!
SvaraRaderaDet är fruktansvärt att förlora någon nära vare sig det är djur eller människa. Förlorade själv min Eldur, han blev överkörd..Tyvärr fick jag inte tillbaka honom, polisen som hämtat upp honom ( det fick jag reda på efteråt av en granne)hörde aldrig av sig till oss trots att han var chippad. Han var röd som Bosse katt. Kanske de träffas där uppe i katthimlen :) Kram!
SvaraRaderaDet är hemskt att förlora en kär familjemedlem sådär. Snart ett år sedan jag förlorade min kära Jamo. Saknar honom fortfarande så det gör ont ibland men man lär sig leva med sorgen...
SvaraRaderaKramar till dig
/Vivvi
Det är så svårt..det gör verkligen ont!! Din Bosse katt var säkerligen uberstolt o lycklig att ha haft dig som matte!!
SvaraRaderaVåra minnen kan ingen ta ifrån oss,jag sa till min Ronja att jag kommer snart..o tänker hon väntar på mig.
Kram
Förresten angående det jag mailade dig om..jag har hittat den!! Beställd o på väg hoppas jag..nu har jag fått nåt att bita i!
SvaraRaderaKRAAM
Tack underbara fina ni!!! Ni är bäst!!! Kärlek!!!
SvaraRadera