Powered By Blogger

torsdag 31 mars 2011

Dagens – fick mig att minnas förälskelsen

Min nyligen iscensatta operation som går ut på att använda alla ”bortglömda” Mollysar fortsätter. Och det är faktiskt riktigt kul. För det har fått mig att på allvar inse hur mycket fina kläder jag egentligen har. Det är ganska lätt att bli fartblind... i alla fall har jag ganska lätt för att bli fartblind... och bara titta framåt, på det jag inte har, istället för att glädjas åt det jag faktiskt har. Så det är precis det jag gör nu. Ta koftan som har fått haka på mig under dagen till exempel:


Den har blivit minimalt framplockad. ”Jaja, där hänger en ganska vanlig och rätt tråkig kofta”, har jag på ett ungefär tänkt. Men under dagens samvaro med den så inser jag att det är en riktigt skitfin kofta! Långt ifrån tråkvanlig. Och den fick mig faktiskt att minnas varför jag blev förälskad i Odd Molly från början.

Och varför jag fortfarande är det... Det var för det lite udda, det vackra, hantverken, detaljerna och för att de är så sköna att ha på sig... inte för att fylla garderoben till sprängningsgränsen.
Vilket heller aldrig har varit min tanke eller mitt mål, men det har ändå liksom blivit så. Med hjälp av en hel del slentrianshoppng och spontanklickande utan eftertanke. Just av anledningen fartblindhet...

Hur är det med er, minns ni den första förälskelsen och går på känsla eller har ni liksom jag fått en släng av fartblindheten?... Ha en bra kväll därute. Kärlek!

6 kommentarer:

  1. Ja det är ju snart ett år sedan min första Molly flyttade in - min Remix i powder, tätt följd av Magnoliaklänningen och Grandma i dark pink.
    Fartblind? Ja tyvärr har jag blivit det speciellt under våren. Tror det beror på andra saker i mitt liv som jag nu ska rätta till (se andra bloggen)

    Det är svårt att vara här o nu och uppskatta det man har, men jag ska absolut öva mer på det.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag har en ganska stor släng av båda som har kulminerat den här våren. För mig är det svårt att sära på begreppen när det gäller OM shoppning, jag blir fartblind OCH förälskad hela tiden och det kommer ju inte funka i längden.
    Måste ta mig i kragen och avstå även om det är fint, kanske sätta en maxgräns på hur många plagg man får köpa oavsett hur fint det än är..För mig har det varit (och är) en kick och ett enkelt sätt att pigga upp mig under en period av jobbigheter i livet. Nu hägrar en Islandsresa till sommaren, får se om det kan hålla mig i schack :)
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Håller med Odd me - stundtals fartbling, stundtals förälskad. Men nu försöker jag sansa mig lite - men det går upp och ner med det också :-)
    Så jag ska också försöka njuta av det jag har även om min lilla samling inte är så stor ännu!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Jag minns förälskelsen men det är många år sedan nu och den är numera stendöd på grund av totalt oskäliga priser och bristande kvalitet. Jag är faktiskt lyckligt o-kär!

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Jag blev tokförälskad när jag gick in på Lin och Compani i Linköping när Odd Molly var nytt och glad och lycklig gick jag ut därifrån med en stor kasse...Sedan följde några år av studier, inga klädköp men en vacker dag så mötte jag en sidenklänning som fick mig på Mollyspåret igen. Det finns i min garderob plagg som gör mig lycklig och som kan få hänga framme bara för att de är så vackra.

    Kramar från Eva

    SvaraRadera
  6. Kul att höra era storys. Tack tack för att ni delar med er! Massa kramar!!!

    SvaraRadera