Hur jag bär mig åt för att muntra upp mig själv...

Jag försökte få ihop ett inlägg om Bosse katt. För jag känner att jag måste göra ett sådant. För att skriva av mig och på det sättet ”kunna gå vidare”. För att hedra att han har funnits som en trogen vän i nästan 16 år. Och dessutom var, och fortfarande är, han högt älskad och så så sjukt saknad... Irrelevant eller ej, det här är min blogg, min ”dagbok” och därför landar precis vad som helst här som jag, the tossetant får för mig att plita ner...

Men! Jag fixar inte att få ihop det idag... för så fort jag gör ett försök så skyms datorskärmen av allt bölande. Så Bosse-inlägget får vänta ännu lite till... För istället gör jag en total tvärvändning.
Och bjuder på en av minsta stora glädjekällor. Mannen som är så outstanding på att få mig att skratta i alla, och då menar jag verkligen ALLA situationer...

Santino Rice

Mannen, designern och den fabulous tokdåren som var med i den underbara amerikanska tv-serie Projekt Runway för bra himla länge sedan.
Och med en förvarning om hur pinsamt låg, ruggigt dålig och extremt skadad min humor är så kastar jag ut tre Youtube-länkar på hur jag bär mig åt för att muntra upp mig själv...

Jag tror att man egentligen ska ha sett Project Runway för att fatta sammanhanget men jag kan ändå inte låta bli... Så take it or leave it girls... Santino does Tim Gunn, What happend to Andre, Lighten up it´s just fashion. Kramar från kärringen som är farligt nära en låååång vistelse på hispan...