Powered By Blogger

tisdag 23 augusti 2011

6 månader av sorg – 2 veckor av glädje

Vad gulliga ni är. Som mailar och undrar om något har hänt för att jag inte har bloggat idag. Uppskattar er omtanke! Men ingen fara å färde här. Jag har bara, och för en gång skull, inte känt att jag har haft något att skriva om. Inget vettigt i alla fall. Vilket inte brukar vara något kriterium för att jag ska plita in nytt svammel här egentligen… :o) Men idag har det gapat helt blankt i skallen.

Vilket lite kan ha sin förklaring i att det har varit en sådan där tung och deppig dag, på ett sätt. För idag är det precis 6 månader sedan Bosse katt lämnade oss.


Det är helt galet vad jag saknar denna tokige katt. Bara att sitta så där liksom, vilket bara var ett av hans knasiga påhitt… 16 år med honom kan inget eller ingen ersätta. Överhuvudtaget! Och jag var superskeptisk till att en annan röd katt någonsin skulle få flytta hit. Men så blev det ju i alla fall… Och idag är det precis 2 veckor sedan Muffin Rubin gjorde entré i vårt hem. 2 veckor av glädje.







Hon kommer aldrig att ta Bosse plats. För den kommer för alltid att vara tagen. Och hon har aldrig behövt försöka aspirera på den heller, för hon har sin egen. Snabbt självförtjänade position i våra liv och våra hjärtan…
Jag lovar att försöka vara lite mer aktiv här imorgon. Gonatt och Kram för idag!

12 kommentarer:

  1. Ja herregud vad tiden går fort......
    Lika fina kissar båda två:) See you soon! Kram

    SvaraRadera
  2. Nej självklart kan hon inte ta Bosses plats. men du, har du sett likheten i blicken på bilderna? Muffin kommer absolut att bli en lika klok katt; de har precis samma uttryck.

    Och ja jag känner detsamma för gammelkattan Rioja. Det kommer att bli tomt den dagen hon drar; 16 år är en lång tid...
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Finaste kissarna har ni...förstår att du saknar...

    Kramar
    Adela

    SvaraRadera
  4. Tusen tack söta ni!!!
    Jag har också tänkt på det där att de har likadan blick, de är lika på fler sätt också. Nästan lite skrämmande men väljer att se det som ett bra tecken istället… :o)
    Massa Kram på er allihop!

    SvaraRadera
  5. Vilken söööt kisse! Ser väldigt gosig ut! Åh du! Man behöver faktiskt inte blogga varje dag utan får ta paus för att vila kramkram

    SvaraRadera
  6. Du var saknad igår. Konstigt vad man vänjer sig... Vet inte hur många gånger jag var in i kollade under dagen och det sista jag gjorde innan jag stängde av igår kväll. Och ååhh vilken härlig stil Bosse katt hade :-)kram

    SvaraRadera
  7. Undrade också vad du var igår :) Blev inget bloggande för mig heller i går, var så trött. Fina de är dina kissar :) Kram

    SvaraRadera
  8. Precis sådär har det varit för oss när vår Jamo gick bort för ett och ett halvt år sedan. Jag ville inte ha en ny katt men T var envis för att Hobbe inte skulle bli så ensam och Marlow fick komma till oss. Till utseendet en kopia av Jamo men helt annan personlighet och de är ju egna individer precis som vi och kan absolut inte vara ersättare för en annan. Njut av lilla söta Muffin och minns Bosse katt med glädje.

    Kram
    /Vivvi

    SvaraRadera
  9. ...en sak till. Ibland har man inte lust eller ork att blogga av olika anledningar och då behöver man inte det. Jag har lärt mig efter ett år med bloggen att jag faktiskt inte MÅSTE skriva två-tre inlägg per dag. Det går bra ändå :-)

    Kram igen
    /Vivvi

    SvaraRadera
  10. Det är helt klart ett alldeles utmärkt tecken!
    Varför förklarar jag per mail så jag inte framstår som ett total nutcase... ;)

    SvaraRadera
  11. Så fina de är alla 3! Och som du skriver kan en familjemedlem aldrig ersättas. Jag har alltid haft 2 katter och när vår Matisse dog för nästan 2 år sedan, så var även han oersättlig, och är fortfarande. Trots att vi har de 2 härligaste kisar så saknar jag fortfarande Matisse. Men det hjälper i vardagen och i sorgen att ha 'nya' familjemedlemmar om sig.
    Stor kram!
    Loo

    SvaraRadera