Tävlingen efter var det mr Makes tur att gästspela en liten sväng i rampljuset…

… med sin seriemördartatuering gjord av Benjamin Moss från USA. Och jag fortsatte att hänga över Iphonen för att fylla den med ännu mer högklassigt klotter:

Juryn överlägger. Det blev dock inget pris, vare sig för Lindas pinuppa eller för mr Make porträtt men med en brutalmördande konkurrens är det liksom inget man kan räkna med. Och för den som överväger att gå till en hemmatatuerare bara för att få en gaddning billigare och snabbare så kolla bilderna en gång till och inse att en duktig tatuerare är värd sin vikt i guld. Vilket Lindas syrra Ann-Sofie som också dök upp fattar. Dock blev det inget klotter för henne. För trots att jag och Linda gjorde allt för att pusha henne så tvekade hon för länge, dumt…

… vilket inte deras kusin Michelle gjorde, som fick en dödskalle signerad mr Grek. Tyvärr har jag ingen bild när den var klar men jag tror att Linda kan ha det så kolla hos henne om ni vill se den i färdigt skick. Och så lite sköna människor som får avsluta denna rapport från mässan.

Matte på House of Pain i Malmö, en japansk tatuerare som gör det på sitt sätt a la japansk tradition, Håkan i vitt, tatuerare i min hemstad och den skönaste av dem alla, som Linda benämnt som svärmorsdröm i sin blogg; Simon, piercare i Stockholm.

Aströtta men upprymda av allt som dagen bar med sig fortsatte Gunnarsson och jag att bravada lite på egen hand. Med besök på McDonalds, nattfotografering, pladder och en smula alkohol utanför hotellet innan vi höll natt vid 2-tiden...

Har ni pallat ända hit så förtjänar ni en fet guldstjärna… för shit med bilder och svammel det blev. Och ännu mer kommer. Fast först ikväll gissar jag… Kram!