Kärlek helt i onödan & 1,57 kilo

Tjohoo! Blogger funkar igen… Från helvete till himmel på direkten. Däremot har jag fortfarande knas med att komma in i min mail… men väljer att vara glad för det lilla och hoppas på att mailen följer Bloggers exempel på att funka lagom till imotgon bitti… Ganska skrämmande hur datorberoende jag är… Fast det är inget som jag tänkte analysera här och nu.
För nu finns det istället något annat högviktigt som snurrar i min skalle. Nämligen ett otroligt vackert litet par som jag skyltfönsterspanade in tidigare idag. De här:

Jag blev stenkär! Och det helt i onödan, för det finns ju inte minsta chans på kartan att jag ens skulle kunna stå i dem utan att trilla omkull. Fan liksom… Någon som vet om det finns någonslags snabbkurs i hur man lär sig att gå i skithöga klackar på nolltid?...  För som det är nu så hade jag troligaste inte ens klarat av att ta mig fram som en normal människa i den här, lite humanare höjden:

Ganska läckra de också faktiskt… Fast på ett annat sätt. Hmmm… kanske ska jag ta och våga mig in i butiken och faktiskt testa båda paren någon dag… Kanske om jag ringer ortopedakuten i förväg och varnar att de troligen får ett allvarligt benbrott på halsen… Och där fick jag en cliffhanger som jag norpar direkt… från ett sjukhus till ett annat. För det gick superbra med Muffin Rubin och hennes vaccination idag. Hon var grymt snäll och mest  bara nyfiken på allt där.

Tack söta för era kommentarer om det! Fick vägt henne också, 1,57 kilo. Ifall ni undrar… ;o) Nu ska det käkas tomatsoppa och räkchips som maken precis kom hem med från kinarestaurangen. Så jag håller kväll från nu.

Men vi ses imorgon igen om ni har tid och lust och allt det där. God natt & Kram!