Lite om det här med Mollyköp och lite om kärlek

På senaste tiden har jag klurat och funderat en hel massa, på det där om det är okej att shoppa loss på en massa dyra kläder = Odd Molly. Och nu har jag tänkt klart. Och bestämt mig, jag har kommit fram till att det är helt okej! Och mer än så. För jag älskar mina Mollysar, såväl hårt och brutalt som ömt och vördnadsfullt. 

Jag blir superglad av att titta i min garderob och jag känner mig både fin och som mig själv mitt i prick av att ha dem på mig. Och som om inte det skulle vara nog så fick jag mitt utslag påspätt lite ytterligare nu ikväll. När såväl Lingondarlingen…

Foto stulet från nämnda Lingonberrie 

… som Katinka sprider såväl skönhet som kärlek när de, komiskt nog provar samma plagg. Och just kärlek är nyckelordet. När jag tittar och läser deras inlägg och när jag tänker på mig själv, min konsumtion. Sedan behöver man ju absolut inte gå överstyr och handla sönder sin budget men det är en annan sak, som hör hemma i ett helt annat inlägg… För nu pratar jag enbart om känslorna som dessa plagg drar med sig… 

Och allt det där har jag tänkt på idag, vilket har gjort mig glad. Fast allra gladast blev jag ändå över en dejt som blev bestämd idag, ett storstadsbesök med en lovely vän på lördag. Och inte vilken vän som helst utan en av de allra bästaste. Den som är på bilden här ovanför… 

För på tal om kärlek så slår Mollylandia allt, what so ever, jag någonsin har varit med om på vänskapsplanet. Så tack som fan för att ni finns! Och nu skipper vi skamkänslor för att vi är ytliga klädspenderartanter tycker jag… ;o) Kram på er!