Jag har burit på en hemlighet, som jag tänker avslöja nu

Ibland kommer saker till en punkt när det helt enkelt bara är fetnog. En insikt som blir en vändning. Som för mig uppenbarade sig i form av projekt Toppen is nådd, som drog igång på nyårsdagen. Japp, ett nyårslöfte, som jag hitintills, två veckor senare, har lyckats hålla alldeles ypperligt… :o) 

Under den största delen av mitt liv har jag alltid tillhört en av de smala. Med en vikt som aldrig stack iväg längre än till 56 kilo, till mina 168 cm behövde jag aldrig tänka på eller bry mig om vad jag stoppade i mig. Men så kom megastressen, dåligmåendet och de extremkassa matvanorna in i mitt liv. Jag kommer inte exakt ihåg när det började barka utför, eller snarare uppför… men vi pratar några enstaka år. Där kilona har fortsatt hopa sig i en eskalerande fart. 

Jag gjorde ett försök i somras att mota bort en del av fettfluffet men det gick åt skogen ganska snabbt. Därför valde jag att hålla en lite lägre profil nu. Till idag alltså, eftersom jag känner att efter 14 dagar är jag mer peppad än någonsin. Och en del av det ligger i mitt ”nya redskap”, mobilappen ShapeUp club som Lingondarlingen tipsade om. 
Där man bland annat skriver in allt man äter, får veta hur mycket man har kvar att äta och så vidare. Allt utifrån ens egna mål och förutsättningar. En kanonapp! Med tabeller och diagram och en massa kul och bra. Kul så länge man fixar det i alla fall... :o) och det har jag alltså gjort. Med dessa siffror på intagna kalorier:

Att säga att det går som en dans på rosor vore att ljuga så mycket att det är straffbart. För det är tufft, riktigt jäkla supertufft emellanåt. Men! Jag tänker som så att livet inte går i repris och det är alldeles för kort för att må dåligt och vara gravt missnöjd med sig själv. 

I höstas toppade vågen på 71,7. När jag drog igång min bantarsejour den 1 januari pekade den på 69,1 och idag: 67,2. Så 1,9 kilo minus på två veckor. Vilket är mer än mitt mål som jag satte på 0,5 kilo i veckan. 

Slutdestinationen är att recleama mina tidigare 55-56 kilo. Så än är det en lång väg kvar. Och jag har därför gett mig själv ett halvår på mig att komma dit. Till slutet av juni när det bär av till Roskildefestivalen... :o)

Nu vill jag absolut INTE att det här ska bli någonslags viktblogg men vad säger ni om att jag kastar ut en viktrapport i veckan? Rimligtvis så här på söndagsförmiddagarna när jag har gjort min invägning för veckan… Tror ni att ni kan stå ut med det, eller…? Nu är det så att jag har en liten hemlighet till, som är kopplad till detta ämne men den håller jag på i ett dygn till. Varför förstår ni nog när det blir dags för avslöjande nummer två… :o) 

Vet du förresten vad kalorier är? Jo, det är de små jävlarna som springer omkring i garderoben och syr in kläderna medan man sover!... Take care vänner! Kram!