Jag kastar ut Jantelagen för att kunna skryta lite

Ingen träningsblogg var det. Men bara lite… ibland… som kanske nu… Okej? Det får det vara… för jag kan inte hålla mig, jag känner att jag bara måste få kasta ut Jantelagen genom fönstret en stund och skryta. Om mig själv! För idag har jag varit på mitt första pass i träningsland på över tio år! Och det på ett konditionspass! Jag som nästan måste slå upp det i en ordlista för att ens kunna stava till det. Jag! Som har ingått i världseliten i slapphet och slöfockeri det senaste 1,5 åren… Och som röker som den värsta fabriksskorstenen… Jag har deltagit i Indoorwalking, visserligen ”bara” på ett 30 minuterspass. Men ändå!...

… för sådär smidigt gick det absolut INTE. Jag höll istället på att svimma, spy och trilla av den där crosstrainergrunkan flera gånger. Eller typ hela tiden om jag ska vara ärlig… Och det började redan innan det ens hade hunnit passera fem minuter in i träneriet. Jag pausade lite emellanåt, ett par minuter sammanlagt. Och jag höll absolut inte samma tempo som de andra. Men! Jag gjorde det! Och fy fan vad jag är stolt! Och inte det minsta blygsam om det heller som ni märker… :o) 

För jag tycker att man ska få vara stolt över sig själv när man gör bra saker, eller saker man inte tror man klarar av… eller vågar för den delen. Och det var nära att jag inte vågade. För när jag kom till gymmet så såg jag alla vältränade människor och kände mig som Heffaklumpen som lullat helt fel, och framförallt VAR helt fel. Och fet, och ful, och… Men! Så blev jag istället förbannad på mig själv, för spelar roll liksom. De är väl inte bättre än mig för det, eller har ensamrätt på gymmet heller för den delen… För aldrig mer att jag tänker be om ursäkt för att jag finns… Så det så! Ja, och där spårade jag visst ut lite… Men eftersom jag har fått sagt det jag ville just nu så drar jag mig bort till diskberget istället. Kram på er för nu!